Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FÅGLAR FRÅN KOKONOR
199
torde få räknas till de i samlingar mera ovanliga och några
arter voro förut ej företrädda i Riksmuseet. En uppräkning i
systematisk ordning följer härnedan.
Av rosenfinkar finnas tvenne arter. Den ena är den stora
Erythrina’L rubicilla, men här företrädd av en mindre ras
rubicilloides Przev. Det är en utmärkt vacker fågel med
blodrött huvud och även högröd undersida, där varje fjäder
har en liten vitaktig fläck, så att den nästan ser pärlbeströdd
ut. Huvudarten, som är hemma i Kaukasus-fjällen, har
vinglängden 118 mm., men för denna mindre ras uppgives den
till 105. Hos de båda föreliggande exemplaren är den t. o. m.
blott 101 och 100 mm. Den andra rosenfinken är Erythrina1
pülcherrima Moore. Den är mycket mindre, men gör skäl för
namnet vacker, ty den har undersidan, övergumpen och ett
brett ögonbrynsband rosafärgade.
Ett par gulnäbbade hämplingar i samlingen äro av
särskilt intresse, emedan de bidraga till att belysa frågan om
denna fågels olika geografiska raser. Ännu för ett fåtal år
sedan kände man blott till vår europeiska, nordvästliga typiska
form och den väst- och centralasiatiska, ljusare och mera
små-näbbade Acanthis flavirostris brevirostris Moore jämte ännu
en blekare ras från Kashmir. Sedermera träffades dock i Tibet
en större ras rufostrigata Walton med omkring en halv cm.
längre vinge och slutligen har helt nyligen av Jacobi beskrivits
en ny ras från andra delar av Tibet, insamlad av Weigold.
Denna som fått namnet miniakensis skiljer sig från den
vanliga asiatiska brevirostris genom att vara mörkare, med
brun-aktig ton även på buken samt genom starkare fläckighet på
krävan och uppåt strupen. I sin visserligen något slitna
sommardräkt överensstämma dessa fåglar från östra Kokonor med
denna skildring och torde kunna hänföras till denna
sistbe-skrivna ras. Hanen har övergumpen rätt kraftigt röd och
vinglängden är hos honom 76, hos honan 72 mm. Det är av
intresse att finna, hurusom öster om den bleka centralasiatiska
rasen av gulnäbbad hämpling i norra Tibet åter uppträder en
1 Förr Carpodacus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
