Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FÅGLAR FRÅN KOKONOR 201
utan bildar en typ för sig själv, såsom ofta är fallet i detta
på egendomliga former rika område i Tibet och västra Kina.
Den upptäcktes av Przevalski 1884 i Kansu-bergen, i vars
alpina område den säges hålla till bland där växande buskar.
Ytterligare en mesform finnes, nämligen ett par av den
lilla vackra Leptopoecile sophiae. Från geografisk synpunkt
borde det kanske vara den något blekare form, som Hartert
givit binamnet deserticola. Den senare har mera vinrött på
huvudet och är blekare både på ryggen och undersidan. Hos
våra ex. är dock huvudet ganska rödbrunt och hela hals- och
krävpartiet liksom sidorna av bröst och buk äro
rödbrunak-tiga med rödvioletta fjäderspetsar, såsom hos typformen, och
endast bakre delen av bröstets samt bukens mittpartier äro
gräddfärgade, under det att detta ljusa skulle hos deserticola
sträcka sig fram ända över krävan. Det är dock möjligt och
kanske troligt, att i trakten av Kokonor skulle kunna finnas
en mellanform mellan de båda nämnda, liksom det i bergen
söder därifrån finns en mörkare bergsform utan något ljust
mittparti på undersidan.
Ny för Riksmuseets samlingar är en lövsångare,
Phyllo-scopus affinis Tick., som finnes i tre ex. Den är lätt att
känna igen på sin relativt långa första handpenna, den rätt
starkt gula undersidan, en gul ögonbrynsstrimma och den
olivfärgade ryggsidan. Dess utbredning sträcker sig från
Kashmir till norra Tibet och Kansu.
Tre trastar höra samtliga till arten Turdus kessleri Przev ,
som också är typisk för detta område. Det är en ganska
prydlig fågel med huvud, hals, vingar och stjärt svarta och
den övriga delen av kroppen mestadels kastanjebrun, men
avgränsad från den svarta halsen genom ett gräddfärgat parti
både på framryggen och krävan. En geografisk ras av
svart-hakad buskskvätta, Pratincola torquata prsevalskii Pleske,
uppkallad efter den ryske upptäcktsresanden, som bidragit mer
än flertalet andra till utforskandet av dessa områden, skiljer
sig huvudsakligen från andra raser genom sina längre vingar,
vilkas längd stiger till 72,5—75,5 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
