Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l6 O. RINGDAHL
Under den gångna, torra och varma högsommaren torkade
den lilla vattensamlingen, där klockgrodan förekommer, alldeles
ut, och det är möjligt, att ynglet för i år gått till spillo. En
dag i medio av augusti besöktes ånyo platsen. De små
sänkorna voro emellertid på nytt vattenfyllda. För att se, om
några grodor fortfarande funnos där, vadade jag genom vattnet
och fick verkligen se några få stycken, som höllo sig inne i
5c/r/>«5-beståndet, där de summo kring. En av dem kunde
jag lätt gripa med handen. Bottnen hade ännu ej hunnit
mjukas upp till någon nämnvärd dy.
Det är att hoppas, att det lilla grodsamhället till nästa
sommar åter skall växa till och att den lilla gölen skall bliva
dem ett tillhåll ännu under många år. Terrängen där omkring
är moränfylld och för svår att uppodla. Omöjligt är ej heller,
att det finns andra vatten i denna trakt, som härbärgera
klockgrodor. Som förut nämnts, har jag förr hört dem i Kullabergs
mosse.
Avsikten med detta lilla meddelande var i främsta rummet
att påvisa, att klockgrodan ännu lever kvar i nordvästra Skåne,
i all synnerhet som Dr Söderberg under sin resa i provinsen
1907 för undersökning av batrachier förgäves eftersökte henne
vid Krapperup.
Hälsingborg den 9 september 1925.
Den ovan omtalade återupptäckten av klockgrodan i Skåne
är mycket glädjande, ty såsom nämnes, föreföll det nästan
sannolikt, att hon skulle ha dött ut där, då man ej fått något
meddelande om henne på så länge. Det var därför nästan
nödvändigt, att i det 1915 utkomna lilla arbetet »Sveriges
ryggradsdjur» III. uttala, att det var ovisst, om hon fanns kvar.
Den även i Skåne mycket stränga vintern 1923—24 kunde
också väntas med sin meterdjupa frost ha inverkat menligt
på de mera ömtåliga groddjuren. Visserligen erhölls förlidet
år ett meddelande i brev om, att klockgrodan skulle ha »hörts»
i Skåne, men då det på samma gång tillkännagavs, att
vederbörande ej var förtrogen med klockgrodans läte, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
