Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
OTTO HOLM
randa första hälften av 1880-talet häckade i staden. S. hade varit
i hög grad zoologiskt intresserad och en synnerligt god iakttagare.
Sannolikt går säledes där starens historia som regelbunden
häckfågel tillbaka till ungefär 1880.
Jägmästare C. anser icke otroligt, att de i Haparanda
häckande stararne komma över Finland. Det förefaller ock rätt
sannolikt, att den ursprungliga invandringen kan ha gått denna väg, så
mycket mer som Piteå och Luleå först senare blevo koloniserade.
Nödvändigt torde emellertid ett sådant antagande icke vara. Den
ovan lämnade redogörelsen visar, hurusom starens invandring till
de ifrågavarande trakterna ingalunda skett successivt, utan på ett
i hög grad oregelbundet sätt. Liknande har förhållandet varit
annorstädes, E. Bergström, som i en intressant artikel (F. o. FI. 1915)
skildrat starens förekomst i Tärna och påvisat hans västliga
in-vandringsväg, framhåller såsom märkligt, att han är äldst som
häckfågel på den ostligaste lokalen, byn Laisholm.1 Förhållandet torde
där liksom vid kusten ha varit, att stararne vårtiden strövat vida
omkring, och vad som därvid lockat dem att slå sig ned på en
plats har varit, utom odlad bygd, tillgången på lämpliga boplatser,
under det att avstånd och breddgrad spelat en mindre roll.
Naturliga trädhål, sådana som här uppe företrädesvis aspen erbjuder,
hava därvid varit mest lockande, under det holkarne kommit i
andra rummet.
Man kunde ock möjligen tänka sig en spridning till
kustområdet den västra vägen, och Löwenhjelm sammanställer Luleå och
Jockmock och omnämner, att starar redan på den tiden årligen
kommo till Qvickjock från Norge. Men även om enstaka
kring-strövare kunnat komma långt neråt landet, torde väl dock de
vidsträckta obygderna däruppe ha förhindrat en invandring den vägen.
Betr. Tärna anser Bergström, att barrskogarna i socknens
ostliga del bilda en mur mot starens vidare utbredning åt öster.
Huruvida denna mur även framdeles vid kulturens fortsatta
framträngande skall visa sig oöverstiglig, är måhända en annan sak;
hittills ha, såsom B. framhåller, med den utvidgade odlingen
starens existensmöjligheter i dessa trakter väsentligen ökats. Att
tillmäta odlingens framsteg någon betydelse för spridningen längs
kusten, torde däremot knappast vara berättigat, eftersom där är
gammal kulturbygd hela sträckan upp.
Denna spridning har uppenbarligen icke skett med
tillnärmelsevis likformig hastighet, utan stötvis. Från år 1832 synes staren
på ungefär ett årtionde ha ryckt fram från Hälsingland till
Västerbotten. Omkring början av 1870 talet gjorde den, sannolikt gynnad
av klimatet, en ny framstöt och spred sig, utom till Härnösand,
Nordmaling och Umeå stad, även till Skellefteå. Ett årtionde
senare koloniserades Örnsköldsvik med omnejd och Haparanda.
Slutligen kom omkring början av 1890-talet ett nytt kraftigt böljeslag,
som träffade Sävar, Nysätra, Lövånger och Piteå samt med sina
efterdyningar även Luleå.
1 Numera häcka starar även i trakten av kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
