Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö
OTTO HOLM
lare, det andra från Nilsson, synes något oförmedlad, eftersom
Kvickjock ligger inom polcirkeln. Huru som helst kan L:s egen
anmärkning: »sporadiskt förekommande» icke gälla fyndplatsen
Sävar från föregående resa, eftersom den ifrågavarande
avhandlingens titel är: Ornithologiska iakttagelser under en resa i Ume,
Pite och Lule Lappmarker, sommaren 1845.
Det anförda stället hos Nilsson förekommer i Skandinavisk
fauna, uppl. 2, 1835 och lyder i sin helhet sålunda: »Allmännast
förekommer hon i de sydligare och mellersta landskapen af halfön;
likväl träffas hon äfven, fastän mera sällan, norr om fjällryggen,
t. ex. i skogarne norr om Trondhiem samt i södra Ångermanland.
Inom polcirkeln eller i dess grannskap finnes hon icke.» Uppl. 3,
1858 upprepar ordagrant denna passus, men tillfogar en not:
»Hon påstods dock om hösten visa sig vid Qvickjock (Löwenh.)»
Sävarfyndet däremot förbigås med den fullständigaste tystnad!
Till grund för fastställande av nötskrikans nordgräns kunde i
varje fall läggas trenne observationer, av olika forskare gjorda i
Hälsingland, i Ångermanland och i Västerbotten (Sävar). Men
man accepterade därvid icke det högsta budet utan bestämde sig
för det mellersta enligt den gamla regeln: »In medio consistit
virtus». Gränsen blev sålunda, oaktat v. Wrights ingalunda
tvärsäkra »tycktes», bestämd till södra Ångermanland, och icke blott
det resande herrskapet i Kvickjock etc. utan även det i Sävar
hemmahörande fick på sin höjd spela rollen av förirrade individer.
Hos C. J. Sundewall (Svenska Foglarne 1856) äro de »enskilta
exemplar», och hos A. Carlsson (Sveriges Fåglar, 1894)
»ensamma» ex. — o. s. v.
Under 1900-talet ha ett flertal häckningsplatser inom Övre
Norrland blivit bekanta, men ännu i S. Ekmans arbete
»Djurvärldens spridningshistoria» (1922) finnes kvar en reminiscens av v.
Wrights hypotetiska nordgräns: »Gränsen för det mera
sammanhängande häckningsområdet torde i Sverige gå genom mellersta
Värmland, norra Hälsingland och Västernorrlands lägre delar».
Ett värdefullt bidrag till Övre Norrlands ornithologi är A.
Frisendahl, Om fågelfaunan i södra Norrbotten, 1907. Där säges
nötskrikan vara »rätt vanlig» i det ifrågavarande området och
antagligen utbredd över en stor del av Norrbotten; vid Rosfors var
den redan på 1880-talet ganska allmän. Dock anser författaren,
att en hastig utbredning mot norr torde föreligga, då den för ett
par decennier sedan ej var funnen häckande norr om Jämtland.
»En rätt belysande omständighet är, att gamla jägare därstädes1
kallade fågeln ’okunnifågeP, hvilket namn skall innebära, att de ej
från yngre år voro vana att se densamma. Senare släktled ha
gifvit den mindre konstiga namn — fjällskata, skogsskata o. a.»
De äldre faunisternas uppgifter om utbredningsområdet äro
nog ett ganska osäkert stöd för författarens åsikt om en hastig
utbredning, och ej torde heller allt för mycket böra byggas på
namnet »okunnifågel», vars innebörd kanske ej är fullt klar, och som
torde haft en mera lokal användning.
1 Vid Rosfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
