Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till hermelinens biologi.
Av
Gustaf Lundberg.
oljande meddelanden rörande hermelinens
hårfällning m. m. äro baserade på iakttagelser av
några i fångenskap hållna exemplar.
Hermelinerna i fråga, infångades som
halvvuxna ungar i juli månad 1924 vid Bjurfors
(Västmanlands län på gränsen mot Dalarna).
Första tiden, sedan de väl övervunnit den första mera av rädsla
dikterade ilskan, blevo de mycket tama och kunde obehindrat
hanteras av mina barn, i vilkas händer de gärna hopringlade
lågo och sovo. (Sedermera ha de successivt blivit vilda och
arga, och äro nu omöjliga att taga med händerna.) Då de
voro hungriga och matades, kvittrade de alltid av ilska och
höggo och beto såväl varandra som den som matade dem.
Som mat fingo de allehanda smådjur såsom katter och hökar
höns, ekorrar, kråkor, skator, snöskator, sorkar och möss samt
ibland, när annat tröt, småfåglar som gulsparvar o. t. m. även
fisk, som de gärna åto. En ormslå insläpptes levande till dem
som rätt små, men ihjälbets och uppåts. Den enda skillnad
som jag tyckt mig förmärka i deras smak är att de hellre äta
mindre djur ekorrar, råttor och småfåglar och även snöskator
än större sådana som kattor, kråkor och skator. Ävenså
märkes en betydande skillnad i deras behov av föda nu i
november och under sommaren. De äta nu ej tredjedelen, kanske
ej ens fjärdelen av de kvantiteter de under uppväxttiden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
