Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
237
upp en glugg i godsmagasinet, så att svalorna då skulle bli i
tillfälle att återvända till sina första boplatser. Det skall bli av
intresse att se, var de då komma att välja sin boplats.
Härnösand i september 1925.’
Carl Holm.
Iglar, som suga blod av fåglar.
För någon tid sedan hade jag nöjet få ett meddelande i brev
från Kapten Nicolix, vari han omtalade, att han i näshålan av
gåsungar funnit blodsugande iglar. Då denna sak syntes vara av
intresse och tydligen föga känd här landet, bad jag Kapten Nicolin
vänligen sända iglarne till påseende, vilket också skedde. Någon
tid efteråt hade jag tillfälle att få visa dem för vår specialist på
denna djurgrupp, Lektor Ludvig Johansson, Göteborg. Han
konstaterade då, att det var unga djur av en art, som kallas Protoclepsis
tesselata. Exemplaren voro alldeles fullsugna med blod och därför
svåra att närmare undersöka, men det kunde ej gärna vara någon
annan art än denna. De voro nu i sitt fullsugna skick 8—9 mm.
breda och tjocka i proportion. Lektor Johansson har meddelat,
att de unga iglarne, som ännu ej sugit blod, pläga vara helt smala,
omkring 2 mm. Till färgen äro de vanligen mörka och de äro
kanske lättast att få se på näckrosblad, där de rätt livligt krypa
omkring. Om deras levnadssätt synes man ej känna så mycket.
Sannolikt leva de bland vattenvegetationen och vid stränder, tills
något tillfälle yppas för dem att suga blod. Det är numera
bekant, att de suga blod ur fåglar, möjligen anställa de härigenom
skadegörelse på andungar m. m., men som sagt föga är känt härom.
Iakttagelser om dessa iglars liv äro därför av intresse. Ägg och
ungar bära de gamla iglarne efter fortplantningen omkring på
buksidan. De äro då ganska stora, men deras vävnader äro lösa och
liksom geléartade. Sannolikt dö de gamla sedan ungarne hunnit
en viss utveckling. Släktet Protoclepsis har utbrutits ur det gamla
släktet Clepsine, »plattiglar». Av detta finnas flera arter i Sveriges
sötvatten. Dessa Clepsine-axter leva mest av varjehanda smådjur,
särskilt sägas de suga ut små snäckor, såsom Physa m. fl.
Protoclepsis har däremot enl. Lektor Johansson träffats hos
ander, svanar och doppingar (tillfälligtvis också hos havsörn).
Iglarne sägas ha sitt tillhåll i gomhålan, så att sålunda de kunna
undgå att upptäckas, om ej gapet undersökes, utan blott yttre
besiktning företages.
Sedan ovanstående skrevs, har Kapten Nicolin insänt
ytterligare en del iglar, som han insamlat från två gamla gräsänder, som
av honom skjutits. Han tillägger, att efter de iakttagelser han gjort
iglarne synas huvudsakligen förekomma i grunda åar. De änder,
som skjutits i sjöar, ha ej haft iglar på sig.
Detta uppträdande av blodsugande iglar hos andfåglar synes
vara värt att närmare undersökas av jägare för utredandet av denna
obehagliga snvltgästs uppträdande här i landet.
E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
