Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ADOLF VON POST
rätt över Hjälmaren från söder till norr och skiljer den östra
mindre delen från stora Hjälmaren. Härigenom bildas ett
smalt sund, som efter sänkningen blivit så trångt, att
trafikleden måst uppmuddras. I detta sund är det stark ström
mot öster, vilket har till följd, att tidigt på eftervintern bildas
en stor vak med öppet vatten, vilken blir allt större, ju längre
det lider mot våren. Till denna öppning anlända alla vårar
en mängd dykänder av åtskilliga arter, mest knipor. Sålänge
jakten å dykänder inne i landet var tillåten, plägade jag
årligen därstädes jaga sådana för vättar. Jag erhöll på så vis
därifrån till min fågelsamling, förutom knipor i flera dräkter,
både hanar och honor av bergand, vigg, sjöorre och
brunand. En gång såg jag ett par strömänder, men kunde
tyvärr ej komma åt någon av dem. Ibland ligga rätt många
svanar några dagar i taget i öppningen, och storskrakar
stå ofta i rader på iskanten. De år, då vårarna’äro sena,
infinna sig stora flockar doppingar i öppningen. Dessa flockar
hålla väl tillsammans, och nu taga de hellre till vingarna än
dyka. Om de motas upp flyga de med mycket skarp fart
stora svängar högt upp i luften, men slå efter en stund åter
ned i någon del av öppningen, där ej någon båt för tillfället
ligger. Om de försiktigt motas med båt, kan man få fram
simmande flockar till skjutkojan, så att man kan få skjuta
rätt många. Då de bli påskjutna ligga de nämligen,
vimmel-kantiga som de bli, rätt länge kvar, så man kan ge dem flera
salvor. Sjöorrarna, som komma till Hjälmaren, äro ej det
minsta rädda. De måtte häcka där ej människor finnas. Det
är helt enkelt endast att ro dem inom skotthåll och skjuta.
Att de länge ha vinter vid sina häckplatser bevisar den
omständigheten, att de oftast stanna i Hjälmaren ända tills
början av maj, sedan hela sjön länge varit isfri. En gång rodde
jag ut med kanot till en flock på 12 par. Jag sköt två i ett
skott. De lyfte då, men flögo blott 100 meter och slogo ned
igen. Då jag åter rodde till dem, kom jag dem åter helt nära,
men sköt inga fler. Alfågel kan man någon gång få höra
och se i Hjälmaren. Detta dock alltid i maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
