Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
LITTERATUR
slags fåglar, som han dels studerat i det fria, dels haft i fångenskap.
Författaren framhåller till en början, att då det gäller djurpsychologi,
två alldeles motsatta riktningar pläga göra sig gällande. Med
exempel från Tyskland ställer han Brehm såsom typ tör den ena och
Altum för den andra. Den förre av dessa vill tillerkänna
fåglarna mänskligt förstånd och låter dem utföra logiska tankeakter
o. s. v. Det fattas dem bara språkets gåva och en del sentimentala
djurskildringar i nutiden supplerar detta också utan att inse, att
djuret är mycket intressantare, som det i verkligheten är, än som
det m. 1. m. misslyckat hopdiktas. — Altum återigen gick till den
motsatta ytterligheten, i det att, han betraktade djuren såsom blott
själlösa reflexmaskiner, Lucanus söker nu att finna sanningen. För
detta ändamål har han bl. a. uppfött en hel del olika slag av
fågelungar från mycket tidigt stadium, så att de ej alls haft möjlighet
att av sina föräldrar lära något eller taga några intryck över huvud
taget. När de vuxit upp eller t. o. m. redan som halvvuxna ungar
ådagalade de dock samma vanor, som tillkomma fågelarten i fråga
ute i naturen. Koltrastungarna rymde ur det konstgjorda boet och
sökte gömma sig var och en för sig, och den unga törnskatan stack
upp köttstycken, mjölmaskar och annan föda, som hon fått, på
taggarna av en kvist, som insatts till henne, alldeles, som det sker
ute i naturen, o. s. v. Dessa och många andra exempel ådagalägga,
säger författaren, att fågeln ej behöver någon undervisning huru
han skall bära sig åt: »det är för honom en medfödd drift, ett arv,
som han av naturen fått med sig på sin levnads stig». Fåglarna
ledas visserligen helt av sina medfödda drifter, men vissa arter ha
större associationsförmåga (d. v. s. att ställa två iakttagelser i
samband med varandra) än andra och visa sig sålunda mera
intelligenta. Bland tättingarna utmärka sig särskilt kråkfåglarna i detta
avseende. Sådana fåglar som i naturen föra ett mycket ensidigt
levnadssätt såsom steppfåglar t. ex. trapp och struts äro till följd
härav mera »dumma». För att kunna draga lärdom av
associationer måste fåglarna ha gott minne, och det äga också många arter.
En del på papegojor gjorda iakttagelser, som anföras, bekräfta detta.
Ehuru sålunda de medfödda drifterna (eller instinkten, som man ju
också plägar säga) äro ledande för fåglarnas görande och låtande
i allmänhet, så »utfylla de dock ej fullständigt deras själsliv».
Fåglarna behärskas också av »känslor och affekter». De kunna sålunda
»känna glädje och sorg, de kunna älska och hata». Fågeln lär
genom erfarenhet, och tack vare sitt goda minne kan han göra sig
nytta av sin erfarenhet. »Detta visar, att fågeln ej är någon ren
reflexmaskin.» Men användandet av erfarenheten utgör ej någon
produkt av logiskt tänkande och omdömesförmåga, utan består »i
ett automatiskt förbindande med vartannat av tvenne händelser, vad
vi kalla association». Dessa associationer bdda dock, fortsätter
författaren, den grundval för högre andlig verksamhet, på vilken sedan
begreppsbildningen uppbygges. — — — »Om nu sålunda
associationen är tänkandets grundval och alltså början till tänkandet,
måste man följaktligen tillerkänna fågeln en viss grad av
tankeförmåga. Denna stannar dock på associationernas stadium utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
