Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HÖGRE FAUNAN I KALIFORNIENS ASFALT-PÖLAR 77
Shastatrögdjur (Nothrotherium shastense) minst 13;
jättetrög-djur (Mylodon harlani) 60 eller flera; urbison (Bison antiquas)
minst 70; ett kameldjur (Camelops hesternus) minst 60;
båg-pannad häst (Ecuus occidentalis) minst 17; kalifornisk
sabel-tandad tiger (Smilodon californiens) 2,000 eller flera;
skräckvargar Ænocyon [Canis] dirus) över 3000. Härav framgår, att
rovdjuren äro flertaligare än gräsätarna. Man får sålunda
tänka sig såsom sannolikt, att under svår torka de senare
lockades att söka släcka sin törst med det vatten, som i ett
tunt lager täckte asfalten, och då de gjorde detta fastnade i
den senare. Rovdjuren lockades då att anfalla de sålunda
fastnade djuren eller att söka äta av kvarlevorna efter dem
och kommo därvid i sin iver ut för långt och delade sina
tilltänkta offers öde att sjunka ned i asfalten. De sabeltandade
tigrarna och vargarna kommo sannolikt i flockar, men ett
jättelejon (Felis atrox bebbi) och en kortnosig björn
(Arcto-therium) uppträdde blott enstaka och blevo därför mera sällan
offer för den förrädiska asfalten.
Osborn anser, att asfaltpölarna utgjorde dödsgropar blott
under en jämförelsevis kort tid under pleistocentidens början,
då klimatet var torrt. Under den mellersta och senare delen
av samma period, då klimatet blivit mera fuktigt, fanns vatten
på annat håll, så att djuren ej längre av törst tvungos till den
hemska döden i asfalten. Därigenom förklaras, att listan över
de vid Rancho-la-Brea funna dägddjuren innehåller en så lång
rad av nu utdöda släkten och arter. Av 29 arter större
däggdjur äro 21 utdöda och endast 8 tillhöra nutida arter eller äro
så lika sådana, att de ej kunna skiljas på skelettet. Bland de
utdöda må särskilt följande omtalas. Den s. k. »skräckvargen»,
som kallats så, emedan den hade en förhållandevis stor skalle
och beväpning därefter. Hans lemmar voro däremot rätt klena,
så att den ej kan ha varit någon uthållig löpare. Den
sabeltandade tigern (Smilodon) var mindre än den art, som levde
nere på Pampas i Sydamerika. Genom sin korta svans och
sina grova lemmar skilde den sig från de nutida lejonen och
än mera genom sina fruktansvärt utvecklade huggtänder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
