Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITEN ZOOLOGISK SKAGERACKSTUR 159
några timmar, och förhoppningen att få tillfälle att någon tid
studera dem i akvarium slog alltså fel. Möjligen skulle det
vara lättare att ordna detta om vintern.
Vi hade hoppats att få några flera arter djupvattensfiskar
bl. a. silverfisk eller strömsill, Argentina sphyraena, vilket dock
ej blev fallet1, men påföljande dag överlämnade magister
Törnqvist en dylik fisk jämte några andra, som han inköpt av en
räktrålare, som erhållit den i Gullmaren, varest arten ifråga
redan förut fångats, ehuru endast fåtaligt.
Kräftdjuren i första tråldraget voro talrika, men arterna
voro ej så många. Huvudmängden utgjordes naturligtvis av
den vanliga nordhavsräkan, Pandalus borealis, som numera
är välbekant över hela landet, emedan den säljes som
delikatess. Den som blott sett de kokta, blekröda djuren, kan
svårligen göra sig en föreställning om, huru vackra de levande
mera högröda och genomskinliga räkorna äro, då de just
fångats och deras ögon ännu glimma och glittra som polerad
metall. Då en märlspik tappades i däck, sprutto de i ett såll
liggande, nyfångade räkorna till och hoppade av »rädsla». Vid
försöksvis upprepade bultningar i däcket reagerade de på samma
sätt, men det var naturligtvis vibrationerna de kände, ej
hörsel-reaktioner, vilket kontrollerades därmed, att de ej alls visade
sig märka, »höra», ett högljutt rop.
En annan räkform, Pasiphaea tärda, kallas av fiskarna
mycket passande »glasräkor», ty deras långsträckta (7—8 cm.)
smärta kroppar äro alldeles genomskinliga utom ett rött
bröstparti. Dessa voro mycket talrika om också ej på långt när
så som Pandalus. I norra Atlanten äro dock glasräkorna en
viktig föda för en del högre djur, bl. a. utgöra de åtminstone
tidvis grönlandssjälens huvudnäring. En tredje räkart från
detta tråldrag, Pontophilus norvegicus, hör till samma familj
som sandräkan (»hästräkan»), Crangon, och har mörkare, mera
rödbrunaktig färg. Den lever på djupt vatten så långt norrut
som till Davis Strait och Spetsbergen.
De redan nämnda horn- eller fjäderkorallerna Funiculina
1 Under en något senare förnyad expedition erhöllos likväl några dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
