Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GULFOTADE GRÅTRUTENS SYSTEMATISKA STÄLLNING 2 19
cachinnans är en fullt självständig art, som i viss mån står
mellan argentatus- och /wsc«s-grupperna. Såsom stöd härför
säger han »ingen gråtrut har någonsin gula fötter. Hullfärgen
på dem är lika specifik för dem som den gula färgen hos
sill-trutarne» — — —. Vidare anför han såsom en viktig
artskillnad, att cachinnans i sin vinterdräkt har ofläckat vitt
huvud som fuscus, under det att argentatus i samma dräkt har
gråaktiga streck där. Handpennornas färgmönster hos
cachinnans är visserligen alldeles olika mot hos fuscus och mera likt
detsamma hos argentatus, men stjärten är hos de unga
cachinnans mera lik motsvarande hos silltruten än hos gråtruten. I
bestämningstabellen angives såsom skiljande kännetecken för
argentatus de ljusa »tungorna på handpennornas innerfan grå,
tarsen i livstiden köttfärgad», och för cachinnans
»handpennornas innerfan med till stor del (»largely») vita tungor,
tarsen gul». I den slutliga beskrivningen framhålles, att den
vita tungan på första handpennans innerfan skall nå nästan
fram till den vita spetsen. Därav kan man sluta, att de ljusa
tnngorna på handpennornas innerfan skall hos cachinnans nå
längre ut än hos argentatus, vilket även av andra förf. antages
vara förhållandet.
Nu beror det emellertid på om alla dessa karaktärer hålla
streck. Gjorde de det, vore det ju ingen konst att särskilja
cachinnans från den vanliga typiska gråtruten. Olyckligtvis
är detta dock ej fallet. För det första så uppträder i Medelhavet
en gulfotad gråtrut, som Hartert numera erkänner som en
egen ras med namnet Larus argentatus mwhahellesi Bruch.
och som skall skilja sig på handpennornas gråa, »ej som hos
cachinnans vita innerfan». Dock medgiver han, att detta
kännetecken är variabelt, och omtalar, att även i Persien finnas
gul-fotade gråtrutar med lika mörkskuggat innerfan på
handpennorna som hos dem i Adriatiska havet. I Riksmuseet finnes
ett par dylika »michahellesi» från Tunis, som ha utpräglat grå
tungor på handpennornas innerfan, men dessutom äro dessa
så korta, att på första handpennan är det ungefär hos en 10,
hos den andra 13 cm. mellan yttre ändan av det grå på inner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
