Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spovarternas (Numenius) utbredning i
förhållande till temperaturen.
Av
Einar Lönnberg.
enom Lektor Holms intressanta utredning av
storspovens, Numenius arquatus, utbredning
i övre Norrland har det blivit klarlagt, att
den en längre tid funnits åtminstone i
Väster-och Norrbottens kustland, även om den på
senare år tilltagit i antal.
I Lektor S. P. Ekmans arbete »Djurvärldens
utbredningshistoria på den Skandinaviska halvön» vill han söka en
förklaring av storspovens olika utbredning i Sverige och Norge
däri, att denna fågel skulle vara beroende av dygnets
minimi-temperatur (nattemperaturen) i juni månad eller under
häckningstiden. Han synes sålunda vilja antaga, att denna
fågelarts utbredning står i sammanhang med isotermen för ett
nattminimum av + 8 grader eller så omkring, som skulle
antagas vara »den kritiska temperatur», som »sätter en gräns»
för vidare framträngande mot kallare trakter. Fördelningen
av denna kritiska nattemperatur skulle förklara, varför
storspoven kan sträcka sin utbredning så långt mot norr i Norge
men ej Sverige.
Då det är minimitemperaturen under häckningstiden, som
ifrågasattes såsom grund för utbredningens begränsning, är
det naturligtvis ej den citerade förf:s mening, att en något
lägre temperatur skulle vara menlig för fågeln själv utan för
dess ägg och ungar. Emellertid är det ganska tydligt, att,
när storspoven ruvar äggen, den förmår att värma dem så
fullständigt, att några grader mer eller mindre i den
omgivande luften ej spelar någon roll. Om nu häckningen börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
