Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPOVARTERNAS UTBREDNING I FÖRHÅLLANDE TILL TEMPERATUREN 37
randa (33 år) + 6,8, Piteå (23 år) + 7,3, Umeå (24 år) + 6,o,
Huså (18 år) +4,6, Härnösand (49 år) +7,2, Gävle (30 år)
4 7,5 grader. Sålunda utefter hela Norrlandskusten näs ej
det för storspovens trevnad såsom nödvändigt ansedda
temperaturminimum av +8 grader under juni månad. Dock trivs
storspoven i verkligheten alldeles förträffligt och ökas längs
hela kusten samt ända uppe i Pajala. Av detta framgår
sålunda ganska tydligt, att storspovens utbredning utefter en
sträckning av mera än två breddgrader i Norge och längs
hela Norrlandskusten i Sverige visar sig vara oberoende av
den av den citerade förf. såsom »kritisk» ansedda
medelmini-mitemperaturen för dygnet under juni månad. Ser man på
den absoluta minimitemperaturen för juni månad, så ställer
den sig på minusgrader för hela vår Norrlandskust, vilket dock
i detta sammanhang endast kan sägas betyda, att storspoven
utan olägenhet kan häcka inom ett område, varest nattfroster
kunna inträffa under häckningstiden.
Emellertid torde det framgå av detta, att den av Ekman
uppställda förklaringen för storspovens geografiska utbredning
på den Skandinaviska halvön ej håller streck. Det skulle
däremot snarare gå att få en förklaring av denna utbredning,
om man tager hänsyn till vad slags mark storspoven
uppsöker under häckningstiden. I stort sett är denna av två slag,
nämligen dels kärr resp. kärrartade, låga stränder, dels s. k.
högmossar. I båda fallen är det flacka sträckningar. I det
avseendet synes den ha lika vanor både i Sverige och Norge.
Det torde också vara på grund därav, att storspoven längs
norska kusten har tillgång till sådana flata öar, som m. 1. m.
förete likhet med högmossar eller hedartade marker
omväxlande med vattenhålor o. s. v., som den kan finna trevnad så
långt norrut. Längs den svenska låga kuststräckningen i
Norrland torde det mest vara gräsbevuxna kärr eller fuktiga
gräsmarker, som tagas i anspråk som häckplatser.
Även med avseende på småspoven, Nurneniusphœopus, vill
Ekman anse temperaturen såsom normgivande för
utbredningen. I detta fallet skulle det dock ej vara natt- utan middags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
