Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2
EINAR LÖNNBERG
återkommande drag är, att de äro liksom prickiga av vitt eller
gulvitt. Dessa prickar framträda mycket skarpt och ådraga
sig genast uppmärksamheten. De äro spridda litet varstädes
på hela översidan från huvudet och över ryggen men äro ofta
mest talrika på bakryggen. Om man undersöker saken
närmare, skall man finna, att varje dylik vit prick åstadkommes
av en egendomlig dunform, som till sin bildning ungefär
påminner om en lampborste, d. v. s. från en kort sträcka av
skaftet utgå tämligen tätt ett antal runtom åt alla sidor
riktade småstrålar av vit eller vitgul färg, varefter skaftet
utlöper i en lång fin spets. Det är just därigenom, att strålarne
på detta sätt äro samlade på en kort sträcka, som detta slags
dun gör intryck av en vit prick. De andra dunen kunna
däremot till sin bildning snarast förliknas med en mycket gles
gran med de fina grenarna (strålarne) sittande långt från
varandra. Dessa dun kunna genom sin glesa byggnad ej var och
en för sig ge något utpräglat färgintryck, utan verka endast
tillsammans med andra som massa.
Dylika vita eller gulvita prickar orsakade av den ovan
beskrivna »lampborstdunen» finnas ej blott hos våra
Tringa-arter utan enligt litteraturen även hos alla andra Tro^a-arters
dunungar. Zirøco/a-dunungen är också marmorerad av svart
och rödbrunt, åtminstone ofta mycket mörk med det svarta
övervägande, liksom ju också den vuxna fågeln är mörk, och
bådas dräkt kan stå i sammanhang med den svarta dy, på
vilken de vanligen leva. Men de vita prickarne finnas där
också bildade av »lampborstdun» på typiskt sätt. Rörande en
del andra småsnäppsläkten kan man ur litteraturen utläsa, att
de på samma sätt äro prickiga med detta slags dun. Om
dunungen av Ereunetes pusillus säger t. ex. Ridgway: »översidan
med blandat svart och kanelbrunt, tätt prickig med fina
gulvita tofsar i ändan på dunfilamenten». Om den andra artens,
E. mauri, dununge uppgives, att den är lika, men de
»rostfärgade partierna på översidan äro mera utbredda och mörkare,
mer kastanjeröda och prickarne äro ljust gulaktiga. Om ungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
