Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Övervintrande sångsvan i Österdalälven.
Av
Carl Sahlin.
edan gammalt är förekomsten av sångsvan
vintertiden i Dalälven, där denna passerar
genom Insjön i Åls och Leksands socknar, känd
och såsom en stor märkvärdighet observerad.
I en dissertation »De Dalecarlia» av Z.
Hole-nius, Uppsala 1722, meddelas sålunda, att
Insjön hyser en otrolig mängd (fisk och) fågel, varibland några
hundra svanar, som uppehålla sig därstädes hela vintern
igenom. I Olof Siljeströms avhandling: »De lacu Siljan».
Uppsala 1730, säges, att svanar iakttagas, över 300 à 400, under
hela vintern i Österdalälven, som icke tillfryser ens vid den
strängaste köld. Fyra år senare, 1734, företog Linné sin
Dalaresa och helt naturligt undgick icke svanförekomsten att av
honom bliva antecknad, ehuru resan företogs under sommaren.
I hans »Iter Dalekarlicum» läses sålunda under Åls socken
följande: »Svanor och vildgäss finnas här ymnogt höst, vår
och vinter. Om sommaren äro de mest borta. Vildgässen
komma först om hösten, därpå svanorna, för hvilka gässen
vika, och blifva här kvar vintern öfver.» Ännu en uppgift från
1700-talet föreligger, nämligen i Hülphers’ Resa, som företogs
år 1757 (tryckt i Västerås 1762), vari meddelas att i Nor- eller
Limsjön under hösten uppehålla sig många hundra svanor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
