Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERVINTRANDE SÅNGSVAN I ÖSTERDALÄLVEN
77
lada, i vilken jag tillbragte några timmar med att i månskenet
följa svanarnas värdigt långsamma förehavanden och åhöra
deras tonspel. Ännu en natt, ett senare år, fick jag vara med
om detsamma. Temperaturen sjönk då till — 26 grader och
det föreföll mig, som om svanarne med sitt läte ville varna
varandra från faran att bli fastfrusna på iskanten, där de eljes
så gärna höllo till. Nu föredrogo de simmandet och de
enstaka fåglar, som gingo upp, voro snart åter nere i det vida
varmare vattnet. Under dagarne och då det inte var för kallt,
lågo emellertid större delen inom varje flock som långa
pärlband på iskanten, där de med uppdragna fötter och huvudet
stucket under vingen antagligen sovo. De kunde tryggt lita
på sin väktare, hans vaksamhet klickade aldrig och vid minsta
anledning signalerade han att fara var på färde. Efter cirka
sex månaders vintervistande i Insjön började i april månad
flyttningsoro att visa sig bland de stora fåglarne. Vingarne
tränades genom långa flygningar i nejden. Det kraftiga
vingsuset hördes natt och dag, svåra slagsmål utkämpades då och
då mellan hanarne. Och så började allt fler och fler företaga
resan mot norden. De flesta flyttade parvis men även mindre
flockar gåvo sig i väg tillsamman. En och annan gång har
det hänt, att ålderstigna svanar icke förmått följa med. De ha
setts göra kraftiga ansträngningar för att få luft under
vingarne, men de ha saknat nödig kraft och måst stanna kvar i
vattnet. Man har exempel på att en dylik efterlämnad svan
överleft hela sommaren och som en gammal enstöring i stilla
frid och upphöjt majestät ensam plöjt det stora vattnet, till
dess släktingarne i november återkommo.
När frågan om Siljansregleringen, det för alla nedanför
liggande kraftverk så betydelsefulla företaget, började allvarligt
undersökas, vände jag mig till de ledande männen för att få
utrönt huru förhållandena komme att ställa sig för svanarne.
Detta var i maj 1915. Med stort tillmötesgående sändes mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
