Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
LITTERATUR
fåglarna ådraga sig ett par tärnarter, som antingen ej alls finnas i
vårt land, såsom den trubbnäbbade, Gelochelidon nüotica, eller blott
på ett ställe, såsom den kentska tärnan, särskild uppmärksamhet.
Båda dessa förekomma nämligen i Danmark kolonivis på flera ställen.
Det instruktiva i skildringen ökas genom ett stort antal vackra
fotografiska bilder av bon, ungar o. s. v., som äro infogade i
texten.
I slutet av boken har förf. tillfogat ett par varmhjärtade
kapitel om fredning av strandfåglarna. Dessa äro väl förtjänta av
att läsas och begrundas samt också lända till efterföljd. Bland de
exempel på nyttan av fredning, som omtalas, må här blott anföras
ett, emedan det är så slående. En liten låg och gräsklädd ö,
belägen omkring 3 km. från förf:s bostad, »Lille Svelmö», blott
omfattande två hektar, var för omkring 20 år sedan en omtyckt
häckplats för varjehanda strandfåglar. Emellertid blev den vanskött,
och vem som ville, gick i land där och plundrade bona. Följden
härav blev, att 1918 praktiskt taget knappt en enda häckfågel
fanns kvar. Dr. Helms arrenderade då ön och fredade den på
bästa sätt. Det lysande resultatet av denna omsorg skildrar förf.
med följande ord: »Nu, 1926, hälsas jag åter, när jag under
häckningstiden besöker ön, av ett moln av fåglar. Fiskmåsar och
skrattmåsar häcka i hundratal, fisktärnor och silvertärnor i mängd,
och av dvärgtärnor har det funnits en liten koloni på 14 bon. Av
strandskator voro där 7—8 par, dessutom strandpipare och
rödbenor, några vipor, gräsand och åtskilliga par av småskrake.»
Texten är väl skriven, så att man läser boken med nöje.
Färgbilderna äro goda, delvis med kanske något bleka färger, såsom i
nutiden synes vara modernt. E. L.
Ivar Trägårdh: Våra vanligaste skogsinsektcr. J. A. Lindblads
förlag, Uppsala. Tryckt år 1927. Häft. 4: 50, inb. 5: 50.
Professor Trägårdh har — för att nu använda en sliten fras
— med detta sitt senaste arbete fyllt ett länge känt behov.
Skogsmännen ha hittills på det skogsentomologiska området saknat en
lagom utförlig uppslagsbok av lämplig koncentration.
De äldre årgångarna av skogsmän ha nyttjat det av lektor
Aug. Emil Holmgren — den utmärkte läraren vid Skogsinstitutet,
känd under namnet »Flugis» — år 1867 utgivna, men numera
givetvis till stora delar föråldrade standardverket »De för träd och
buskar nyttiga och skadliga insekterna jemte utrotningsmedel för
de senare». Docenten Gösta Grönberg gav på sin tid som lärare
åt skogseleverna en mängd nya, värdefulla randanteckningar till
detta arbete. Grönberg utgav vidare år 1906 i serien
»Skogsvårdsföreningens Folkskrifter» ett 32-sidigt häfte om »Skogens
viktigaste skadeinsekter», en god nyhet på sin tid. Så kom år 1914
doktor Trägårdh med sitt utförliga arbete »Sveriges skogsinsekter»,
innehållande de nyaste rönen och erfarenheterna på det
skogsentomologiska arbetsfältet. — Ett litet självständigt arbete, som ej bör
förglömmas är den av jägmästare Hjalmar Sylvén år 1919 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
