Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ORNITHOLOGISK EXKURSION TILL NORRA BOHUSLÄN l6?
tidigt dödats, ha inga korpar återkommit dit. Visserligen göra
korparna skada på ägg och ungar av andra fåglar, men ett
par skulle man nog haft råd att föda på Väderöarna. Snarare
skulle man något kunna minska på havstruten, som är
synnerligen talrik där.
Några besök av verkliga rovfåglar (annat än möjligen
under flyttningstiden) torde man rätt sällan ha på Väderöarna.
Dock såg jag skelett och vingar av en ganska nyligen dödad
och uppäten silltrut på Torso. Sannolikt var den tagen av en
pilgrimsfalk.
Tiden tillät ej, att jag kvarstannade för att vänta, till dess
att stormen skulle bedarra och den höga sjön lägga sig nog,
för att man skulle kunna besöka de små västra skären. Det
skulle kunna dröja länge nog med den hårda storm från
sydväst, som rådde och som drivit upp en mycket grov sjö, vilket
vi också erforo, då vi passerade Sotefjärden på återväg.
Överblicken över Väderöarnas fågelvärld är sålunda i viss mån
ofullständig, men det är föga sannolikt, att någon enda art
ytterligare skulle kunnat anträffas såsom häckfågel.
Väderöarnas konstanta sommarfauna är sålunda tämligen artfattig,
men’ den innehåller några särdeles intressanta element, som
det skulle vara av stort värde att få definitivt skyddade för
framtiden. I första rummet gäller detta naturligtvis
lunnefågeln, som visserligen redan är fridlyst, men det skadar ej,
att denna fridlysning även utsträckes till hans boplats. I
andra rummet äro labbarna väl värda att skyddas, ty ehuru
dessa fåglar visserligen förekomma spridda här och där utefter
vår långa kust, äro de dock i stort sett mycket sällsynta och
de torde ej på något ställe uppträda i så stort antal som vid
Väderöarna. De ha också där ett betydande antal av
måsfåglar, på vilka de kunna snylta. De tveka ej ens att angripa
den mäktiga havstruten och tvinga honom att lämna ifrån sig
sitt byte, såsom vi hade tillfälle att se en dag från hamnen
vid Väderöarna. Slutligen har det sitt värde att kunna bevara
i ostört skick en bild av fågellivet i Bohusläns yttersta skär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
