Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN I 89
i form av en plankbit, tjänstgörande som sittbräde, användes med
förtjusning. Fåglarna blevo helt tama och ganska förtroliga med
sin välvilliga värd. Bofinkarna svarade på hans lock och flögo
honom till mötes, då han kom ut i trädgården för att servera
deras älsklingsrätt, angpreparerade havregryn. Sin vanliga dräkt
måste han dock vara iklädd för att bli igenkänd; hade han blott
en annan huvudbonad än den vanliga, blevo fåglarna skrämda. Då
flyttningstiden kom, drogo de flesta bofinkarna sina färde, men tre
av dem, 2 hanar och 1 hona, stannade och voro kvar ännu i
början av november. Då beslöt herr S. att inställa utfodringen för att
ej locka fåglarna till ett kvarstannande, som kunde bli ödesdigert.
Men de hade ingen lust att lämna en så förmånlig plats som Umeå.
Under någon tid ströko de omkring här och var i staden, till dess
de funno ett nytt förträffligt matställe hos ombudsmannen A.
Olssön. Vid hans med hampfrö alltid välförsedda fågelbord hade de
sedan under vinterns lopp tillfredsställt sina materiella behov i
sällskap med talrika talgoxar och domherrar, vilka alla, då trängsel
uppstått, visat tillbörlig respekt för bofinkarnas vassa näbbar.
Någon svårighet för dessa att uthärda vinterkylan, som tillfälligtvis
nedgått ända till —300, har ej förmärkts; tvärtom ha de under
hela tiden synbarligen varit vid allra bästa hälsa och vigör.
Otto Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
