Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RISSOS DELFIN, GRAMPUS GRISKUS, STRANDAD I BOHUSLÄN 2 ig
bensubstans, så att t. ex. hos vårt exemplar blott tre par
al-veoler synas. Det var en gammal hona, som synes ha
uppnått så gott som maximistorlek. Harmer synes antaga att
denna delfins längd i allmänhet ej uppgår till mera än
omkring 330 cm. Visserligen har ett exemplar för honom
uppgivits ha haft en längd av »12 fot» (360 cm.), men då dess
underkäk var kortare än motsvarande av ett Il-fots exemplar,
torde den förstnämnda uppgiften vara osäker.
Den svaga tandbeväpningen hos denna delfin torde stå i
samband med dess diet. Hos sådana exemplar, som kunnat
undersökas i det avseendet, har man bland magsäckens
innehåll funnit käkar (»näbbar») av bläckfiskar samt även
ögon-linser av dylika. Brasil omtalar, att han i ett vid franska
kusten fångat exemplar funnit lämningar av Octopus samt små
stenar av sådant slag som dessa bläckfiskar ha framför sina
hålor. Turner berättar, att Shetlandsexemplaren haft
bläckfiskar av arten Gonatus fabricii i sin mage. Sålunda fångar
Rissos delfin såväl fritt simmande som på botten levande
bläckfiskar. Om den tillika äter fisk, är ej bevisat, men kan väl
vara möjligt, ty franska fiskare påstå, att den uppehåller sig
på sådana ställen, där det finnes makrill.
Skelettet av denna delfinart är så sorgfälligt och väl
beskrivet och avbildat av Professor Flower 1872, att det nu
förvärvade vackra skelettet ej giver anledning till några tillägg
av större omfattning. Den mest slående avvikelsen från
Flowers beskrivning hos detta skelett gäller halskotorna.
Såsom den nämnde förf. omtalar och även på en avbildning
visar, voro på det av honom beskrivna skelettet alla sju
halskotorna fast förbenade med varandra med sina bågar och
taggutskott, de senare »förenade med varandra till en enda konisk
massa», men den sjunde kotans kropp var skild från den
sjättes. Hos vårt skelett, ehuru det tillhört ett mycket stort
och gammalt djur, är däremot den sjunde halskotan fullständigt
fri såväl till sin kropp som till bågar och taggutskott.
Flower räknade 20 »Y-ben» under svanskotorna hos sitt
exemplar. På vårt skelett finnas blott 19 fullständiga dylika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
