Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFUNNA RINGMÄRKTA FÅGLAR 1927
223
skjuten redan den 31 juli i sin hemsocken av Hr T. Eriksson,
Nytorp, och ansedd för att vara en »hök». Emellertid blev
den lyckligtvis insänd till Riksmuseet och visade sig då vara
ej en vanlig ormvråk utan en representant för den ryska
orm-vråken, Buteo intermedius. Den var nämligen helt liten med
en vinglängd av blott 330 mm. samt med fjädrarna på ryggen,
skulderfjädrarna och vingtäckarna starkt fläckiga och kantade
med rostrött. Stjärtens ljusa tvärband voro också delvis bjärt
roströda. Ehuru sålunda ringmärkningen i detta fall ej kunde
lämna något bidrag till kännedomen om fågelns flyttning, har
den emellertid givit anledning till en värdefull faunistisk
upplysning, nämligen att Buteo intermedius häckar så långt
söderut i Sverige som i Närke. Förut hade vi ej kännedom om
dess förekomst som häckfågel nedanför mellersta Norrland.
Jag vill minnas, att Anundsjö hittills var sydligaste med
säkerhet kända häckplats. Det skulle sålunda kunna vara möjligt,
att denna vråkart är stadd på utbredning mot södra Sverige.
Svart och vit flugsnappare, Muscicapa atricapilla,
återfunnen i södra Frankrike.
Genom brev av den 8 sept. underrättar Prof. Ernst Lewy,
att i en fågelfälla vid Bidarrais, Basses Pyrenées i södra
Frankrike, fångats en liten fågel av okänt slag, vilken om sin
ena fot hade Riksmuseets ring C. 1582. Det var en svart och
vit flugsnappare, som ringmärkts som unge den 29 juni 1927
vid Skulltorp, Stora Hov, i Västergötland av
Kontrollassistenten Hjalmar Wikland. Det nu föreliggande fyndet äger sitt
stora intresse därigenom, att det är första gången, som vi fått
rapport om, att en fågel av denna art återfunnits på
flyttningsfärd. Ej heller i andra länder synas många dylika fynd ha gjorts.
Lucanus omtalar t. ex. i sitt flyttfågelsarbete (2:dra uppl.,
1923) blott tre dylika flugsnappare som återvänt till sin
hemort. Uppenbarligen synes det nu gjorda fyndet tala för att
våra svenska svart och vita flugsnappare, styra kosan mot
sydväst och över Gibraltars sund sträva ned till Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
