Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tager man hänsyn till vilket slags färgämne de innesluta,
kallar man dem med melanin för melanophorer, dem med gult
lipochrom xanthophorer och dem med rött lipochrom erythrophorer
o. s. v. Av det redan sagda är självklart, att svart eller
mörkbrunt framkallas av uteslutande eller alldeles övervägande
melanophorer, men rött av övervägande erythrophorer samt
gult av övervägande xanthophorer. Men genom de olika
färgcellernas mellanlagring med varandra och genom deras olika
talrikhet samt olika starka sammandragning kunna en mängd
olika färgnyanser i brunt, oliv, grönt o. s. v. framkallas, och
detta är det vanliga hos våra flesta fiskar. Om de svarta
färgcellerna utbreda sig blir naturligtvis fisken mörkare,
sammandraga de sig blir han ljusare o. s. v. Emellertid händer
det understundom, att melaninutvecklingen helt och hållet
uteblir, så att de lipochromförande cellerna bli alldeles
dominerande och ge sin färg åt fisken, som då blir röd och gul eller
endera, alltefter lipochromets beskaffenhet. Detta är förhållandet
med de kulturraser, som vi kalla guldfiskar. De äro
renodlade raser, hos vilka den ensidiga utvecklingen av blott
lipochromerna kommit att bli ärftlig. Detta gäller ju i första
rummet om den vanliga guldfisken, vars vilda stamform, som
är hemma i Kina, är olivfärgad. Då guldfisken »förvildas» i
fria vatten, har man exempel på, att den återfaller till sin
ursprungliga »vildfärg» igen. Även av flera andra fiskar
förekomma genom renodling uppståndna guldfärgade raser. Av
dessa är ju guldiden vanlig i parkdammar såsom prydnadsfisk,
men det finns också guldkarp, guldsutare o. s. v. I den fria
naturen uppstå då och då motsvarande varieteter genom
felslåendet av melaninet. Här i Sverige får man ej så sällan
höra talas om guldabborre. En guldflundra ha vi en gång haft
avbildad här i denna tidskrift. I nedre Volga fann jag
guldfärgade mörtar ej vara så särdeles ovanliga, och de kallades
av fiskarena »furstlig vobla» (vobla = mört) samt troddes
anföra stimmen uppför floden! Jag har vidare vid olika tillfällen
sett guldfärgade varieteter av lake, tånglake, gädda, ål m. fl.
fiskar. Docenten Rendahl meddelar, att han i Finland sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
