Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDOVICO SÖDERSTRÖM †
9
vanligen halvruttna, då de lämna dem, så att man kan ej
preparera dem. Den, som nu fördes till mig från Pichincha, var
ännu varm, och mannen väntade, medan jag tog av skinnet
av kondoren, ty han ville taga kroppen med sig hem för att
äta köttet.»
Konsul Söderström var en skicklig jägare, och Docenten
Heilbori^ omtalar, att han förutom vanliga vapen även
hanterade ir dianska blåsrör med förvånande färdighet. Ännu på
sin ålderdom kunde han med detta vapen vid kolibrijakt
ådagalägga »e.i förbluffande träffsäkerhet». Projektilen utgöres i
detta fall av en lerkula, som bedövar fågeln, så att den sedan
kan infångas.
Emellertid i synnerhet sedan Söderström ej längre i
någon större utsträckning själv kunde företaga insamlingar, blev
han alltmera beroende av indianerna som fångstmän. Dessa
hyste visserligen stort förtroende och vördnad för honom, men
det oaktat voro de själva ej mycket att lita på. Han klagade
ej sällan i sina brev däröver. Så heter det t. ex. i ett brev
från 1921: »Det är omöjligt att förhandla med samlarna här.
De vilja alltid ha pengar i förskott och sedan sälja de
samlingarna till första och bästa, som betalar dem några få cents
mera än det pris, som överenskommits med den, som sänt ut
dem.» Vid ett annat tillfälle anställde superintendenten för
statens brännvinstillverkning alla samlarna i sin tjänst som
vaktman och tog sedan utan betalning det, som de samlat.
Trots dessa och flera andra förtretligheter var Söderström
ända till sina sista dagar en varmt intresserad och trägen
samlare av i synnerhet fåglar och däggdjur, vilka han sedan
mestadels skänkte bort till museer eller vetenskapsmän, eller
i vissa fall sålde. Det sistnämnda torde huvudsakligen ha
inträffat på senare tid, då Söderströms förmögenhet smält
ihop så mycket, att han såg sig nödsakad att göra så. —
Jag har hört anföras ett yttrande på skämt eller allvar av
honom, att han beräknat, att han skulle komma att leva i
80 år och fördelat sin förbrukning av den förvärvade
förmögenheten, så att den skulle räcka i överensstämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
