Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDOVICO SÖDERSTRÖM †
I I
att uppkalla nyupptäckta djur och växter efter dem och sålunda
hugfästa deras minne. 1 det fallet har Söderström erhållit
många erkännsamma bevis på naturforskarnas tacksamhet, i
det att hans namn är bundet vid ett flertal däggdjur, fåglar
och även växter. Första gången hans namn fästes vid ett
däggdjur torde ha varit 1896, då den engelske zoologen De
Winton kallade en ny och egendomlig fiskätande råtta
Ich-thyomys söderströmii efter upptäckaren. Två år senare gav
Thomas en annan gnagare namnet Rheitrodontomys
söderströmii. Vid vårt Riksmuseum ha även några däggdjur
uppkallats till Söderströms ära, bl. a. en ras av puma från
Anderna i Ecuador, en näsbjörn och en hjort. Amerikanska
or-nithologer ha uppkallat tvenne fåglar efter honom och tvenne
andra, en vacker kolibri, Oreotrochilus och en tandvaktel,
Odontophorus, ha på motsvarande sätt namngivits vid
Riksmuseet. Även botanister ha bringat honom liknande hyllning.
Den amerikanske kaktusforskaren Röse har t. ex. namngivit
en Opuntia soederstroemiana. Konsul Söderström var nämligen
.också blomsterälskare och odlade bl. a. orchidéer.
I en minnesteckning, som Doc. Heilborn författat, omtalar
han, att Konsul Söderström bodde ensam som gammal
ungkarl i sitt hus, där hans hundar voro »sin herres förnämsta
sällskap». Han »litade inte riktigt på någon — ett långt livs
erfarenhet». Han hade en enda manlig tjänare, som ofta
ombyttes och som bodde ute i staden och kom om morgnarne.
Denne »hämtade också Söderströms middagsmat på ett hotell
i grannskapet». Att Söderströms misstänksamhet mot de
infödde i tjänareställning var alltför väl befogad, det fick han
tyvärr upprepade gånger erfara genom snatterier, och en gång
gick det t. o. m. så långt, att hans silversaker och även hans
ordnar blevo bortstulna. De senare och en del av silvret
till-rättaskaffades visserligen, dock ej allt. Dylika motgångar och
hälsans avtagande fördystrade nog den gamle hedersmannens
sista år. I dec. 1925 skrev han och klagade över, att hans
ena öga varit så inflammerat, att han ej kunnat nyttja mer
än ett öga under en tid, och vid upprepade tillfällen hindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
