Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
C. O. BOTHEN
och liknade mer färgen hos den gamle tuppen på senhösten.
Dessutom voro alla de vanliga rödbruna teckningarna på denna fågel
svartbruna. Exemplaret skänktes till Göteborgs museum, där
professor Jägerskiöld insatt den i samlingen under beteckning: Perdix
perdix (L) var. montana ^ &d.
Virginska vakteln (Ortyx virginianus). De av mig år
1902 uttalade förhoppningarna, att det acklimatiseringsförsök med
denna fågelart, som av flera personer här i Göteborg gjordes år
1901, skulle lyckas, hava totalt slagit fel, åtminstone i dessa trakter
och jag har inte från något håll i landet hört omtalas, att
experimentet lyckats. Det sista tecken av denna lilla trevliga fågels
förekomst sedan inplanteringen var en liten flock på 5 stycken, som
sågs den 23/io 1904 i trakten mellan Älvängens järnvägsstation och
Göta älv.
Fasan (Phasianus colchicus). Fasanen har dels spritt sig från
de platser i Nordhalland, där den vunnit fast fot och dels
inplanterats på en del ställen i Göteborgs och Bohuslän, varest den
trives bra över allt, där det finnes lämplig terräng och där den
kan skyddas för tjuvskyttar.
Strandskatan (Haematopus ostrakgus). Sena dato för
strandskatan. År 1901 sköts en strandskata den 8/n vid Vargö och den
20/u sågs ett annat ex. på samma ställe.
1905 sågs en strandskata den 18/is vid Långedrag.
Svartgrå snäppan (Totanus fuscus). 1903 sköts den s3/6 en
svartgrå snäppa på Klätten i Göteborgs skärgård. Obs. den
ovanligt tidiga daton!
Rödbenan (Totanus totanus). Rödbenan, som förr var så
allmän, att man knappast kunde nalkas en holme, eller ett något
så när stort skär, utan att en eller ett par rödbenor genast kommo
ut och mötte båten, kring vilken de sedan kretsade, med sina
skarpa klippande vingslag, under sitt nervösa, ängsliga skrik, har
minskats i så hög grad, att man nu sällan träffar på ett enda
par. Man kan, isynnerhet i södra delen av skärgården, segla en
hel dag, utan att se eller höra en enda rödbena. Det är nog inte
heller så underligt, att denna fågel mer och mer försvinner, ty
fågeln kommer ju nästan och utbjuder sig själv till skottavla för
skyttarna och visar dem även, genom sitt beteende, vägen till sitt
bo och sina ungar. Det vore emellertid stor skada, om denna
karakteristiska fågel skulle försvinna från skärgården, ty hon bidrog
i hög grad, genom sitt säregna uppträdande, att sätta en viss livande
prägel på den Bohuslänska skärgårdens nakna grå hällar och
skär, där ett rikt och livligt fågelliv särskilt förmår verka tjusande
och lockande på den som älskar naturen.
Vit stork (Ciconia alba). År 1903 den i3jt sköts en vit stork
vid Kungälv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
