Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 C. O. BOTHÉN
höll sig med denna sak, då jag samma eftersommar blev
pensionerad och flyttade från Göteborg samt slog mig ned här uti Onsala.
Prut gås (Anser bernicla). År 1923 den 10/s såg jag i den
s. k. Kobbaviken, ett stycke norr om Gottskär på Onsalahalvöns
ostsida, n stycken prutgäss. De höllo till vid ett stengrund, där
det ej var djupare vatten än att gässen kunde nå botten, då de
liksom gräsänderna ställde sig på huvudet. Jag såg dem där flera
dagar, när jag dagligen passerade därförbi, på väg till mitt
husbygge. Som stengrundet var beläget ett par skotthåll (hagelhåll)
från stranden, brydde gässen sig sällan om att flyga upp, när jag
passerade förbi, utan summo endast ett litet stycke utåt fjorden,
men vände sedan tillbaka till stengrundet. Dumt nog noterade
jag inte dagen, då jag såg dem där.
1 q2 5 den 7/3 såg jag från mitt hem — såsom det tycktes —
ett mörkt rörligt föremål i förenämnda Kobbaviken. Misstänkande
att det kunde vara prutgäss, tog jag min Zeisskikare till hjälp och
tyckte mig då se, att det var en stor flock prutgäss. Då en båt
kom in i viken, flög hela flocken upp, varvid jag genom deras
flykt blev ännu mera förvissad därom, ehuru jag ej vågar med full
säkerhet påstå, att det var prutgäss.
1926 den ls/s var jag på väg till Gottskär, men följde ej
stranden, utan stora landsvägen. Där vägen svänger vid Bratterås,
kastade jag, rent tillfälligt, en blick åt Kobbaviken och såg då, att
hela stengrundet var täckt med en tät samling fåglar, som i det
skarpa solskenet verkade, som om det vore dels svarta och dels
vita fåglar, som rörde sig om varandra. Sökande betäckning, dels
bakom murarna av den nedrivna Kobbagården och därefter bakom
en liten bergkulle vid själva stranden, lyckades jag nu komma dem
så nära, att jag tydligt kunde se, att det var prutgäss, vilka jag en
lång stund kunde ligga och studera. Det var två stora flockar
gäss, som betade, dels på det förut omtalade stengrundet och dels
på ett längre bort beläget grund. Det vita jag sett från vägen
var den vita undergumpen, som syntes, då fåglarna stodo på
huvudet och satte stjärten i vädret. Jag räknade den närmaste flocken,
som bestod av 67 stycken. (Det är icke omöjligt att jag kunnat
räkna fel på ett eller par stycken, men jag räknade den tre gånger
och fick resultatet: 67, 63, 67.) Den andra flocken föreföll mig
vara ändå större. När jag reste mig upp för att avlägsna mig,
summo gässen endast undan utåt fjorden, men vände tillbaka,
innan jag hunnit mer än ett litet stycke fran platsen. Jag har
velat meddela detta, ehuru det ej egentligen hör till Bohusläns
fauna, men jag har gjort det därför, att dessa trenne tillfällen
inträffat så tidigt som i mars, under det att, såvitt mig är bekant,
vårsträcket i regel ej infaller förr än betydligt senare, åtminstone
vid ostkusten. Ävenledes tyder deras närvaro här i Onsala på att
prutgåsen, måhända allmännare än man förut känt, flyttar genom
Bohuslän och därifrån flyger över till Norges sydkust, varest den
ju lär vara talrik om våren. (»Svenska fåglarne», av Sundevall
med text av Kindberg, sid. 1295.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
