Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 SMÄRRE MEDDELANDEN
ägor vid sjön Naren och vilade så gott som dagligen på en större
halmstack invid gården eller på ett uthustak. Sin föda sökte han
på det sumpiga strandpartiet av sjön Naren ett stycke nedanför
den nämnda gården. Då jag rest dit för att se den sällsynta
gästen, varsnade jag honom vilande vid roten av en gammal
försumpad al och jag fick närma mig med kikaren på 50 — 60 m.
avstånd utan att han reste sig. Möjligen var det en yngre fågel. Då
terrängen vid Framnäs väl synes lämpa sig som hemvist för ett
storkpar, deltager jag i ägarens livliga önskan, att storken måtte
återkomma nästa år och då i förening med make eller maka slå
sig ned på allvar. G. Kihlén.
Falskt alarm.
I slutet av aug. i år spreds genom pressen en uppgift om, att
det skulle ha visat sig en hel mängd »stormsvalor» vid Mölle i
Skåne. Särskilt på grund av uppgiften om, att de ifrågavarande
fåglarne skulle ha varit så oerhört många, föreföll uppgiften helt
otrolig. Emellertid bör ju helst sanningen utredas även i ett fall
sädant som detta, så att ej förr eller senare på omvägar alldeles
ogrundade uppgifter insmyga sig i litteraturen. Med anledning
härav gjordes från Riksmuseet förfrågningar om saken, och
meddelande har erhållits från Konservator C. J. E. Granstedt i
Ängelholm, som närmare hört sig för härom. Såsom slutresultat härav
framgår, att blott en person sett dessa »stormsvalor» och denne
har uppgivit, att de voro »minst ett tusental» och att de »vilade
sig i småskogen». Det göres ej mera vittnes behov. Sannolikt
var det som Konservator Granstedt säger en mycket stor flock
starar, som framkallat hela den besynnerliga historien, som
sålunda bör kunna anses till fullo avlivad.
Har bivråken, Pernis apivorus, varit utsatt för någon sjukdom?
I början av juni 1927 fick undertecknad från Säffle mig
tillsänd en bivråk, som hittats i döende tillstånd i en trädgärd. Den
var till ytterlighet mager.
Den 27 i samma månad sändes till mig en likadan bivråk
från Hälsingborg. Den hade också träffats på marken och
ihjäl-slogs med en käpp.
Slutligen erhöll jag ännu en tredje, som kom från Värmland.
Även den var alldeles utmärglad.
I vanliga fall går här (vid Köpmannabro) ett stort sträck av
unga bivråkar i sept., så att jag dagligen kan få se flera stycken,
då jag är ute på jakt. Denna höst har jag dock ej sett mera än ett
enda exemplar. Detta allt ger mig anledning till att undra, om
möjligen bivråken under sistlidna vår eller försommar varit utsatt
för någon katastrofartad sjukdom. Det skulle vara intressant att
genom Fauna och Flora få erfara, om några liknande iakttagelser
kanske gjorts även på andra håll.
Gustaf Kihlén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
