- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugotredje årgången. 1928 /
64

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

E. L.

Tillägg till meddelandet om den vid Mindre Asiens kust
återfunna sädesärlan (se ovan p. 21).

Ingeniör Walter Ulrich meddelar ytterligare i brev, att
bland utlöparna från Taurus och vid hela den sydvästra
kusten av Mindre Asien är det mycket ont om småfåglar. Han
har egentligen blott sett några mesar här och där samt
enstaka sparvar vid byarna. Däremot finns det ärlor vid alla
vägar genom dalarna och vid varje årstid. T. o. m. i slutet
av januari, som är den kallaste årstiden, träffar man ärlor
överallt. Det synes därför sannolikt, att sädesärlan åtminstone
delvis övervintrar där, även om många fortsätta längre söderut
till Nildalen o. s. v.

Ringmärkt ormvråk, Buteo buteo, återfunnen i västra
Frankrike.

Enligt erhållet meddelande från M. Gerkon,
jaktuppsyningsman hos baron H. Darilliers vid godset Etreil i kommunen S:t
Aubin le Claud i arrondissement Parthenay av departementet
Deux Sèvres i västra Frankrike, har han den 10 mars skjutit en
ormvråk, som bar Riksmuseets ring B. 944. Denna ormvråk
ringmärktes som unge i boet vid Hällefors av skogvaktaren K. F.
Jansson tillsammans med en kullbroder, som fick ringen B. 900
och som redan inrapporterats såsom skjuten i Belgien den 25
okt. 1927 (se föreg, årg., sid. 284). Dessa båda vråksyskons
öde är en förnyad påminnelse om, huru nästan omöjligt det är
för våra flyttande rovfåglar att undgå den frenetiska förföljelse,
för vilken de äro utsatta under flyttningen. Tillika är det en
påminnelse om behövligheten av internationella
överenskommelser till skydd mot deras fullständiga utrotning, som synes hota.

Från biologisk synpunkt är detta sista fynd av särskilt
intresse, ty det är det sydligaste fynd av svensk ormvråk, som
hittills blivit bekant, i det att förut ingen dylik återrapporterats
söder om Paris’ breddgrad. Sannolikt står detta sydliga fynd i
förbindelse med den sista ovanligt svåra vintern i Mellaneuropa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1928/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free