Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
91
cristatus. Fågeln var ljust brun å huvud och hals, för övrigt kritvit
med strödda bruna och svarta fläckar. Till utseendet påminde den
starkt om en tamduva men hade väl utbildad tofs. Ögonen voro
mörka. — Skytten, kandidat Arthur Törnquist, Fjärdingslöv, sade
sig förut ha observerat fågeln, dock då i sällskap med två likadant
färgade exemplar, vilka emellertid senare ej synts till. Den skjutna
fågeln liksom de två övriga ha en längre tid synts uppehålla sig
på åkrarna vid Gylle, där de gått tillsammans med ordinärt
tecknade vipor. — Det skjutna exemplaret överlämnades som gåva till
Lunds zoologiska museum.
Lund den 8 oktober 1927. Fiaraid Olsson.
Bidrag till fiskmåsens, Larus canus, biologi.
En för fiskmåsen ovanlig jaktmetod iakttogs vid Hovas, en mil
söder om Göteborg, den 28 juni 1925. Det var vid 10-tiden på
kvällen. Ett litet stycke från havsstranden uppehöll sig ett 30-tal
fiskmåsar omkring en liten grupp av alar. Några av fåglarna höllo
till på marken, men de flesta flögo fram och åter kring träden.
Därvid ströko de ofta tätt utmed bladverket och stundom såg det
ut, som om en eller annan av dem tänkte sätta sig på en gren.
Detta gjorde de dock ej, de stannade endast till i flykten för ett
ögonblick för att strax fara vidare. Då och då slogo några av
fåglarna ned på marken för att efter en stund åter deltaga i
flaxandet kring träden.
När jag i avsikt att taga reda på orsaken till måsarnas
egendomliga beteende närmade mig alarna, fann jag dessa omsvärmade
av en mängd rätt stora skalbaggar. Det var pingborren,
Amphi-mallus solstitialis, som just hade sin svärmningstid. Utan tvivel var
det dessa skalbaggar, som fiskmåsarna voro i färd med att fånga.
Medan jag uppehöll mig vid trädgruppen, hade måsarna begivit sig
till några ett stycke längre bort stående alar, kring vilka de pä
samma sätt fortsatte sin jakt. Torsten Borgvall.
Skydd åt hasselmuseii!
Undertecknad, som under skolpojksåren i sällskap med stud.
R. Norén i början av 1890-talet hade nöjet att upptäcka
hasselmusen i Alingsåstrakten, har givetvis med största intresse tagit del
av ett par uppsatser om nämnda djur i denna tidskrift, årg. 1926.
Jag syftar dels på »Några fynd av hasselmus och iakttagelser över
denna arts levvadssätt» av Ivar Arwidsson och dels på »Några
uppgifter om faunan i Alingsåstrakten» av Sven Hanson. Den
förstnämnda och viktigare uppsatsen har givit mig anledning till
nedanstående reflektioner.
Genom vistelse och levnadssätt torde hasselmusen i regeln
undgå liknande djurs många fiender såsom ugglor och rävar. Det
dolda levnadssättet gör även, att hon undandrager sig människors
uppmärksamhet. Om hon vid vissa tillfällen, t. ex.
röjningsarbeten, upptäckes, torde hon av gemene man ådraga sig föga upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
