- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugotredje årgången. 1928 /
109

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄTTEVARANEN FRÅN KOMODO, VARANUS KOMODENSIS OUVVENS IOQ

vuxna. Detta stora antal tänder, ehuruväl man knappast kan
tro att alla små tandanlag tillvaratagits, tyder på, att mer än
en ersättningstand finnes spirande upp vid sidan av varje tand
i verksamhet. Detta ådagalägger, att tandväxlingen måste
vara mycket livlig, så att om en tand blir sliten eller skadad,
den genast kan ersättas, vilket uppenbarligen är en mycket
förmånlig egenskap för ett djur, hos vilket tänderna säkerligen
äro utsatta för en så stark påfrestning som hos denna varan.1
Tandbeväpningens beskaffenhet, de grova kranialbenen
med dithörande kraftiga muskulatur, som man kan sluta sig
till av de stora muskelfästena, det breda svalget m. fi.
egenskaper tyda på, att komodovaranen är i stånd till att gripa
och överväldiga ganska stora djur. Redan de första
berättelserna om denna art, medan den ännu nästan blott var en myt,
uppgåvo, att den var i stånd till att sönderslita kadavret av
ett vildsvin. Sedan man sett dess utrustning, kan man ej
betvivla riktigheten härav. Dessutom har ju den amerikanska
expeditionen, såsom ovan citerats, bekräftat detta genom egen
erfarenhet. Sålunda är det klart så långt. Men det återstår
ännu det allra viktigaste, nämligen frågan, vad utgör denna
varans alldagliga föda? Det är ju ej vanligt, att människor
döda svin och hjortar och låta kadavren ligga till föda åt
varanerna, och i varje fall kunde sådant ej ske förr än
människor uppträdde på arenan, vilket måste vara mycket senare
än varanens. I berättelsen från den amerikanska expeditionen
nämnes ej, att någon uppmärksamhet riktats på denna sak
eller att man sökt utröna, vad som var denna jätteödlas
normala föda. Dock skulle det ha varit av vikt för förklaringen
av dess storlek, ty ett dylikt djur måste ju ha god tillgång
till riklig och närande föda för att kunna utväxa till sådana
dimensioner, som överträffa alla nu levande varaners. Hela
utvecklingshistorien visar, aft det ofta inträffar, just. när en
djurform tillpassat sig till ett visst slags födoämne, som finnes

1 Jag liar i ett annat arbete redogjort närmare för dessa
ersättningständer och deras byggnad (»Notes on Varanus kemodoensis Ouwens and its
affinities», Ark. f. Zool. Bd. 19 A Nr. 27, 1928).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1928/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free