Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 SVEN HÖRSTADIUS
samt studerade från en närbelägen holme fågelns marsch till
och från sina ägg. Denna lom betedde sig på samma sätt
som min lom 1923, d. v. s. gick med vaggande gång ända upp
till boet. Vid inspektion av boplatsen fann jag, att vägsträckan
som fågeln hade att tillryggalägga var jämn, fast samt föga
sluttande.
Iakttagelser av gående lom föreligga alltså av Nordfjell,
Högdahl och Johansson samt av.mig vid tvenne olika bon.
Huru kunna nu dessa fakta förenas med alla andra
iakttagelser, att lommen endast plägar hasa sig upp till boet, och med
Kolthoffs rön, att infångade lommar voro redlösa, om de
lades på marken? Förklaringen till lommens olika beteende
vid olika tillfällen torde enligt min åsikt ligga i vägbanans
beskaffenhet. Är denna jämn, fast, ej bemängd med snärjande
gräs och ej för brant, då kan lommen gå. Dessa betingelser
förefunnos vid det av Johansson samt vid det av mig 1923
iakttagna boet. Det sistnämnda låg på hård grusmark, helt
nära stranden samt endast obetydligt högre än vattenbrynet
— jfr planschen mot sid. 280 samt fig. 7 sid. 282 i min
uppsats i Naturens liv! Enär lommen endast har tarserna föga
upplyftade och alltså riktade framåt, nästan parallellt med
marken, så torde han för det första svårligen kunna lyfta
fötterna tillräckligt högt för att förflytta sig uppför en brant
sluttning, för det andra hindras av grässtrån o. d., under vilka
han råkar skjuta in dem. Vidare torde han behöva fast mark
under fötterna för kunna resa sin tunga kropp. De nämnda
skälen kunna kanske förklara, varför lommen måste kasta sig
uppför en sluttning, hasa sig fram över gräs och varför han
har svårt att reda sig, om han placeras uppe på land. Vid
sistnämnda prov har kanske marken varit för lös eller för
snärjig för den trots sin gångförmåga på land synnerligen
ovige lommen.
Sedan ovanstående skrevs, har jag tagit del av det som
i Naumanns »Naturgeschichte der Vogel Mitteleuropas» (1905)
skrives om lommarnas rörelseförmåga på land. Där lämnas
överraskande utförliga upplysningar, vilka fullkomligt stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
