Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20Ö
EINAR LÖNNBERG
sin starka näbb. De lära sig att eftersäga ord men ej så
lätt som den kubanska amazonpapegojan. I det fria leva de
parvis eller i familjer. Något närmare rörande fortplantningen
kunde Gundlach ej omtala, ty han hade ej varit i trakten
under rätt årstid, men man hade visat honom bohål i
palmstammar, som tillhörde denna papegoja. När ungarne voro
väl vuxna nedhöggos boträden, och ungarna togos. De gamla
fåglarna berättas ha varit föga skygga och lätta att komma åt.
Bangs & Zappey ha berättat (i American Naturalist 1905),
att det sista paret sköts på Isle of Pines omkring 1864 vid
La Vega nära Cienaga. De erforo detta av den plantageägare,
på vars mark fåglarna fälldes.
Barbour har sedan i sitt arbete om Kubas fåglar (1923)
kompletterat, i den mån det varit möjligt, guacamayos historia.
Han hade bl. a. hört, att efter en svår storm 1844 hade inga
dylika fåglar varit sedda i västra Pinar del Rio (västra Kuba).
Men i Zapata-sumpmarkerna funnos några till omkring 1850,
då Gundlach samlade där. De plägade komma och äta i
några »paraiso»-träd vid colonia Zarabanda och dessa träd
stå ännu kvar, enligt vad en gammal plantageägare, som var
med Gundlach, då han sköt fåglarne, berättade för Barbour.
Sistnämnde förf. redogör även för de exemplar, som
finnas kvar i museer i Amerika. Det är två i National Museum
i Washington och ett i Museum of Comparative Zoology i
Cambridge, Mass. Blott ett enda finnes på Kuba, nämligen i
GuNDLACH-samlingen i Habana. Det lär ha funnits ett par till,,
men de ha nu försvunnit eller äro förstörda.
I Europa finnas också några få, nämligen två i British
Museum, London, 1 i Liverpool, 1 i Leiden och 1 i Paris.
Härtill komma nu Riksmuseets båda exemplar, som förut
ej varit omnämnda i litteraturen. Det ena av dessa är mycket
gammalt, ty det tillhörde den GRiLLs’ka samlingen, som 1829
donerades till Riksmuseet. Detta skedde genom Brukspatron
A. M. Grills arvingar, ty själv hade han avlidit redan 1797.
I den av Dr G. Lindroth upprättade katalogen över
»Gril-liska Fogel-Cabinettet på Söderfors» omtalas detta exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
