Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
E. Nielsen: De Danske Edderkoppers Biologi. (723 sid., 462
textfigurer och 5 färgtavlor.) Köpenhamn 1928. Levin &
Munks-gaards Forlag.
Det är med spänd förväntan, som man tager del av detta
ståtliga arbete över de danska spindlarnas biologi, och det är av
mycket stort intresse även för dem, som ej direkt ägnat denna
märkliga djurgrupp några studier, att följa förf. i hans om en
synnerligen framstående iakttagelseförmåga vittnande skildringar. För att
sätta läsaren in i ämnet börjar han med en redogörelse för
spindlarnas byggnad och organisation, vilken ytterligare klarlägges
genom ett rikt illustrationsmaterial. Sedan man sålunda blivit
orienterad, övergår han till att klarlägga en hel del allmänna biologiska
förhållanden, såsom dessa djurs hudömsning, regenerationsförmåga,
olika slags fångstnät, »säkrings-, bro- och klibbtrådar», deras bon,
fortplantningsbiologi, deras gift m. m. Härigenom har man fått en
sådan inblick i spindlarnas allmänna livsfunktioner m. m., att
man kan förutsättas med framgång kunna följa förf. i hans skildring
av de olika arternas säregna levnadssätt, vilket genomgås i
systematisk ordning. Han börjar med de med två par lungtrakeer
försedda spindlarna, som mestadels tillhöra varmare länder, men av
vilka det dock finnes åtminstone en dansk representant av släktet
Atypus, som bor i ett med spinn tapetserat hål i jorden, vilket
förlänges i ett uppstående spunnet rör. När nu en insekt kommer i
beröring med detta rör, känner spindeln det genast och hugger med
sina långa käkar sitt byte tvärs igenom rörväggen. Vi få veta, hur
han ordnar sitt bo och hur han fångar sitt byte m. m. På
liknande sätt genomgås för olika arter undan för undan, huru de
tillverka sina, för de olika formerna mycket olikartade fångstnät, vilka
ofta illustreras med förträffliga bilder. En del spindlar (t. ex.
vargspindlarna) väva emellertid ej fångstnät utan jaga fritt löpande sitt
byte, andra smyga sig på det och gripa det med ett hastigt
språnghopp, åter andra sitta på lur och gripa bytet med sina långa
fram-ben. Dessa senare måste ha en skyddsfärg, som överensstämmer
med omgivningen, för att kunna lyckas. Är det mycket
egendomligt i spindlarnas åtgärder för att finna föda, så är det dock än
mera märkvärdigt förbundet med deras fortplantning. Man skulle
nästan kunna vara böjd att säga, att knappt några andra djur ha
en så egendomlig fortplantningsbiologi; redan befruktningsmetoden
är komplicerad och märkvärdig. Hanarna av många arter löpa
bi. a. fara att uppätas av sin tilltänkta maka, då de närma sig
henne. Intressant är det att läsa, huruledes somliga arters hanar
söka blidka sin utkorade genom att bjuda henne en av dem fångad
fluga eller annan insekt, då de nalkas på friarstråt. Bobyggandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
