Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUNA OCH FLORA
235
sägas vipor i hundratal ha varit synliga, dels i smärre sällskap dels
i större flockar. Även på andra ställen såsom vid Notre Därne Bay
150 eng. mil NV om Bonavista uppträdde vipor hundradevis
omkring den 20 dec. och ungefär samtidigt sågs ett 60-tal 60 eng.
mil SV om nämnda plats. Därefter omtalas dylika från åtskilliga
andra ställen i olika delar av New Foundland och även några i
Kanada under de följande dagarna av dec. samt under jan. och
febr. 1928. Många omkommo dock redan i dec. på grund av köld
och snöstormar. Av detta väder drevos de mot sydväst, men det
synes ej ha hjälpt mycket, ty även i New Brunswick säges en mängd
ha dukat under för en snöstorm, som härjade första veckan av jan.
Ännu omkring mitten av febr. funnos rätt många i liv vid
Burin-halvön, säges det, men Witheeby anser det tvivelaktigt, om några
kunnat genomleva hela vintern.
Frågan är nu, huru alla dessa vipor kunnat komma över
Atlanten på en sådan långfärd. Det är ju uppenbart, att det bör ha
sin grund i vissa meteorologiska förhållanden, som Witherby sökt
utreda. Under tiden 16 — 20 dec. 1927 kom en köldvåg över norra
delarna av Storbritannien med temperatur under fryspunkten. Denna
köld gav tydligen impulsen åt viporna att flytta mot sydväst för
att komma till Irland, vilket även framgår därav att mellan den 19
dec. och slutet av jan. ej mindre än 9 i norra England och
Skottland ringmärkta vipor påträffades i Irland. Den 20 dec. var det
en svår, nästan rakt ostlig storm med en vindhastighet av 55 eng.
mil i timmen, vilken sträckte sig nästan över hela norra Atlanten
till omkring 100—200 eng. mil från New Foundland. Genom
föregående uträkningar har man funnit, att vipans fart, då hon flyger
rakt ut, är ungefär 45 eng. mil i timmen. Vägen från Cumberland
till New Foundland är omkring 2,200 eng. mil. Den kombinerade
hastigheten av vipornas egen flyktfart och stormens blir enligt ovan
anförda faktiska förhållanden ungefär 100 eng. mil i timmen, om
de den 2o:de eller natten förut (de flytta alltid nattetid) börjat sin
flykt. På ungefär 22 timmar skulle de sålunda kunnat ha kommit
över, dock bör tilläggas ett par timmer för den sista biten av vägen,
under vilken de ej hade någon vind till hjälp utan knappt någon
vind alls. Sålunda går kalkylen ganska bra ihop med fakta. Om
man antager, att viporna i Cumberland i kvällningen den 19 dec.
startat mot väster med någon dragning mot söder för att komma
till Irland, grepos de av stormen och fördes av dess och sin egen
kombinerade hastighat till New Foundland på ungefär 24 timmar
och till följd av tidsskillnaden mellan Europa och Amerika kommo
de till New Foundland på eftermiddagen den 20 dec. Sålunda
stämmer detta alldeles med de gjorda iakttagelserna.
Witherby nmtalar också ett ganska intressant exempel på, att
även andra fåglar vinddrivits av denna storm. Han har nämligen
fått ett meddelande av en herre, som reste mellan New Foundland
och England, att just den 20 dec. 1927 en sångtrast kommit
ombord på fartyget 500 engelska mil väster om Irland.
En eller annan enstaka vipa synes ha visat sig i Amerika
tidigare än den stora här omtalade flyttningssvärmen. Mr. P. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
