Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
europeiska är den tigerfläckade havkatten, A. minor (stundom
även kallad pantherinus) olivbrun eller grågulbrun med runda
mörka fläckar. Den säges kunna bli 1,8 m., men vanligen blott
en meter eller något däröver. Dess utbredning är mera
nordlig, ty den har sin sydgräns ungefär vid Bergen på den
europeiska sidan och vid Maine på den amerikanska. Liksom vår
vanliga havkatt har denna art ett välsmakande kött och
skinnet, som med sin fläckteckning är ganska vackert, beredes och
användes till varjehanda ändamål (t. ex. tofflor). På vissa håll
kan den vara mycket talrik, så att Collett omtalar, att i ett
fiskläge nära Vardö fångades på en vår över 8000 st. Den
tredje arten, som kallas den bredpannade havkatten, A.latifrons,
är än mera högnordisk och träffas i Norge blott vid
Finmarkens kuster och ej söder om polcirkeln på den amerikanska
sidan. Till färgen är den svartbrun med otydliga mörkare
fläckar. Denna art anses av fiskarena såsom oätbar och
värdelös. Den föres vanligen ej ens till land, då den fångats. Även
i de nordligaste delarna av Stilla havet vid kusten av Alaska
och söderut till Vancouver-ön finnes också en mörkbrun
havkatt utan fläckar. Om det är samma art, som lever vid
Kamtschatka, synes ännu vara oavgjort. Mera egendomlig är en
havkattsfisk, som förekommer i Stilla havet och som föres till
ett särskilt släkte, Anarrhichthys, med en enda art A. ocellatas.
Denna fisk har en mycket långsträckt och ålformig kropp med
rygg och analfenor mötande och förenade med stjärtfenan.
Den har emellertid en tandbeväpning, som överensstämmer
med de egentliga havkatternas. Den kallas på grund av de
nämnda egenskaperna »vargål», och då den säges kunna bli
ända till 240 cm. lång, kan den ju verkligen synas ganska
fruktansvärd. Till färgen är den mörkt grönaktig med svarta
ögonfläckar med nätformiga ljusare teckningar omkring dem.
Den lever av sjöborrar och liknande föda som våra havkatter,
varigenom den kraftiga tandbeväpningen får sin förklaring.
Vår havkatt kan också krossa tjocka mussleskal och har
sålunda stor kraft i sina välbeväpnade käkar.
––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
