Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ARNE BERGENGREN
På den förstnämnda platsen häckade inom ett helt begränsat
område ett 10-tal par. Den terräng, i vilken videsparven träffas,
brukar i litteraturen karakteriseras såsom »försumpad
granskog med stagnerade vattenhålor». På dylik mark bodde han
även på de platser jag anträffade honom. Björk och på några
ställen även videsnår växte också på häckplatserna. Två bon
voro belägna under späda grantelningar, tvenne andra intill
viden. Häckningstiden inföll detta år under sista veckan av
maj. — Honan låg under ruvningen mycket fast på boet. När
hon skrämdes därifrån, betedde hon sig alltid sårad och
avlägsnade sig under släpande och flaxande med vingarna.
Förföljdes hon höll hon sig blott på några meters avstånd från
förföljaren. När man uppehöll sig vid boet voro båda makarna
mycket närgångna. De läto därunder höra ett kort och ganska
skarpt »sipp», oupphörligt ehuru ej hastigt upprepat. Gick
man nu från boet, återupptog honan genast ruvningen.
Hannen är en flitig sångare. Från en grantopp i närheten av
den ruvande honan låter han höra sin enkla, lätt igenkännliga
visa. Den är oftast fyrstavig: tuitt-pritt-lüi-luitt, stundom
upprepat trestavig. En av mina meddelare kände honom från
trakten av Skattåns nedre lopp, där även dr Persson hade
nöjet att se ett par. Liksom de flesta andra fågelarter hade
videsparven ett allmogenamn, nämligen hustrukapp. Namnets
innebörd sammanhänger troligen med den brokiga teckningen.
Det nämnda ger således stöd för den uppfattningen (jfr
Nordens fåglar), att videsparven ej är en så ny medlem av den
svenska faunan, som man kunde varit böjd att antaga på
grund av de sena uppgifterna om honom som svensk
häckfågel.
Den 5 juni blev jag överraskad av att höra en ärtsångare,
Sylvia curruca, sjunga från en grantopp vid Skatt-träsket. Den
12 juni fann jag boet, som innehöll två ägg. Den 10 juli
lämnade ungarna boet. Det var 6 st. Jämt 30 dagar hade alltså
förflutit från den dag, då det första ägget lades, till dess
ungarna lämnade redet. Såsom häckfågel torde denna art ej
förr varit iakttagen i Lappland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
