Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SMÄRRE MEDDELANDEN
de båda fåglarna sitta och troget hålla i varandras näbbar, vilket
såg rätt egendomligt ut. När sedan denna Sula ej mera fanns till,
överflyttade pelikanen sin kärlek till en svart stork. Till denna
friade han på ett mycket originellt sätt, nämligen genom att bära
fram pinnar och ris och lägga framför fötterna på den tillbedda.
Då det ju naturligt nog var rätt ont om pinnar i dammens
omgivning, tog pelikanen med stor tacksamhet emot om någon besökande
kastade till honom en pinne eller kvist, som han då genast tog
hand om och lade till den övriga högen framför den svarta storkens
fötter. Den senare tycktes ej det minsta förstå sig på välmeningen
utan stod helt kall. Då den efter någon längre eller kortare stund
flyttade sig till ett annat ställe, lade pelikanen huvudet på sned och
näbben längs marken och sökte i den håva in så mycket som
möjligt av pinnarne för att bära till storkens nya plats. Så rultade
han efter storken och nedlade ånyo framför honom sina pinnar,
som han stundom måste hämta i flera avdelningar, men blott för
att möta samma kallsinnighet.
Enligt meddelande av Intendenten Behm kom denna pelikan
till Skansen redan 1886 och har levat där sedan dess, sålunda i
43 år. Detta är ju en ganska hög ålder för en fågel i fångenskap,
och då den säkerligen ej var ung, då den kom hit, skulle
egentligen till ovan anförda siffra lagts ännu flera eller färre år, men
ovisst huru många. Major S. S. Flower har gjort en intressant
sammanställning av, vad man känner om livslängden hos olika slags
ryggradsdjur i fångenskap, och publicerat denna 1925 (Proc. Zool.
Soc, London). Han omtalar där även flera pelikaners livslängd.
Allt som allt har han fått kännedom om 40 exemplar tillhörande
sex olika arter. Sammantaget hade dessa en medellivslängd av 22
år och 2 månader, men 16 av dem levde ännu då beräkningen
gjordes. Den mest långlivade, som omtalas, var en pelikan av samma
art som Skansen-pelikanen, vilken hade levat i Rotterdams
Zoologiska trädgård i 52 år. Den därnäst var även en pelikan av samma
art, som levat i Londons Zoologiska trädgård i 36 år.
Skansen-pelikanen kommer sålunda såsom god tvåa. En annan pelikan av
samma art, som ännu lever kvar på Skansen, kom dit 1899 och
har sålunda redan levat där i 30 år, men det är att märka, att
den ej var unge då den kom dit. E. L.
Sannolik iakttagelse av mandarinand, Aix galericulaia,
i Småland.
Godsägaren Gustaf Jeansson, Berga säteri, Högsby, har
meddelat följande. Numera länsskogvaktaren Daniel Branting, som förr
varit skogvaktare hos mig på Berga, uppgiver med bestämdhet, att
han i nov. 1905 eller 1906 sett en mandarinand, Aix galericulata,
härstädes. Händelseförloppet var följande. Skogvaktaren hade
uppmärksamgjorts på fågeln av en torpare, som sagt till honom, att
det gick en så vacker fågel nere vid Emåns strand, och han undrade
om det kunde vara en fasan. Branting gick då dit och kom fågeln
så nära som ett par tre meter, men kom sig ej för att skjuta den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
