Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄSHOPPSÅNGAREN BESÖKER ÅTER HÄLSINGLAND
179
Under tiden den 23 juni till den 7 juli konstaterades, att
gräshoppsångarhanen sjöng varenda kväll, natt och morgon.
Vid lämplig väderlek kunde lätet tydligt urskiljas från ett
öppet fönster i min bostad. Den bästa liknelsen för sången
torde vara en ringklockas dämpade surr. Den började vid
halvåttatiden på aftonen. I början voro drillarna endast c:a
en halv minut långa med 5 à 10 minuters uppehåll för att
så småningom tilltaga i längd med korta uppehåll. Kulmen
nåddes mellan kl. halv 12—1 nattetid, då den »svirrade» i ett
med endast en halv minuts paus då och då. Med klockan i
hand och på ett avstånd av endast 3 à 4 meter
kontrollerades, att »spelet» pågick i 8 minuter utan en sekunds uppehåll.
Under hela denna tid satt fågeln med vitt utspärrat gap,
något uppåtsträckt, under det att den oavbrutet vred huvudet åt
bägge sidor och hasplade ur sig en oavbruten ström av samma
entoniga svirrande. Efter 8 minuters sång blev det en paus
på 15 sekunder, varefter sången fortsattes i 5 minuter; en
ny paus på 30 sekunder, sedan åter en drill på 8 minuter etc.
Man får den uppfattningen, att fågeln än avlägsnar sig och än
kommer närmare och att ljudet än höjes, än sänkes. Detta
kommer sig emellertid därav att den, såsom ovan sagts,
vänder på huvudet under sången. Då nacken vändes mot den
lyssnande, förefaller ljudet komma långt bortifrån, medan det
närmar sig, då näbbet vändes mot iakttagaren. Fågeln satt
stilla på samma kvist i mitten av en tät björkbuske i flera
timmar, natt efter natt. Detta var även fallet med den år
1922 iakttagna. Den blev ej det minsta störd av att man
vid midnattstid gick så nära som 3 à’4 meter och på detta
avstånd talade högt eller rökte. På denna breddgrad är
det dock vid denna tid tillräckligt ljust för att man fullt tydligt
på detta avstånd skall kunna iakttaga minsta rörelse av fågeln.
Då det började dagas, blev den försiktig och rädd samt
trögare att sjunga, blev lätt skrämd och dök ner bland ris
och örter för att om en stund återkomma och fortsätta
sången. Jag blev ej varse, att den löpte eller förflyttade sig
på marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
