Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8
RENE MALAISE
det otroliga konststycket att i ett mål förtära en halv hare.
Lyckas den fånga mer än för det omedelbara behovet, lägger
den upp förråd att tillgripa vid tillfälle. Vid snöstorm och
dålig väderlek tär den på sitt förråd, och nederbörd har den
förkänning av. De flesta jägare hava lagt märke till, att
sobeln drager sig uppåt fjällgränsen eller alldeles från trakten
omedelbart före en större väderleksförändring. Jag har själv
gjort samma iakttagelse och tror mig kunna förklara detta
förhållande med, att sobeln, när instinkten säger den, att en
snöstorm är i annalkande, uppsöker något undangömt förråd.
Som det vanligaste större bytet, tillräckligt stort att ej
omedelbart förtäras utan ägnat att gömmas, är hare, och denna
förekommer rikligast i de högre belägna snårregionerna, kan detta
förklara iakttagelsen, att sobeln drar sig uppåt inför dålig
väderlek.
Vid ett tillfälle januari 1927 gick jag och en mig
åtföljande jägare hela dagen omkring utan att anträffa ett enda
färskt sobelspår i en trakt, där vi visste, att en hona höll till.
Hemvägen togo vi längs en bergskedja, och i en mindre
tvärdal påträffade vi de färska spåren efter en stor sobelhane,
som efter vårt förmenande måste vara ny för trakten,
eftersom vi hållit till där i nära en månad utan att en enda gång
träffa på dessa lätt igenkännliga spår. Sobeln kom uppifrån
fjället, efter att ha spårat den endast några hundra meter
påträffades dagslegan. Vi voro att börja med något villrådiga
beträffande dess gömställe, antingen det var uppe i en ihålig
björk eller under snön i ett alsnår. En ingående
undersökning av spåren bestämde oss för det senare, och det visade
sig även, att den legat gömd i det vissna fjolårsgräset utmed
en kullfallen björkstam. När sobeln iförd halsband och kedja
var i gott förvar i tulunen (själskinnssäck, vari sobelnätet
förvaras) drev mig nyfikenheten undersöka, vad sobeln gjort uppe
i björken. Trädet visade sig vara ihåligt, och högt uppe (c:a
fyra meter över snöns yta) var en stor hare fastkilad i
håligheten fullkomligt orörd. Det var för att övertyga sig om, att
haren var kvar, sobeln gått upp i trädet, och när så visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
