Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
RENE MALAISE
med säkerhet kända antalet är sex. För en cirka femtio år
sedan jagades sobeln till in i maj månad, och enligt vad
fädren till fyra nu levande jägare meddelade sina söner, var det
högsta antalet embryoner, de funno hos sobelhonor, respektive
8, 8, 7 och 10. Dessa uppgifter kunna mycket väl vara sanna,
eftersom en av sobelns släktingar, den amerikanska »minken»,
har kullar med från 2 till 9 ungar, och mården 2 till 6.
Hur lång tid, som förflyter mellan befruktning och födsel,
är ej med säkerhet känt, men man kan förmoda tvåa två och
en halv månad.1
Efter befruktningen drager sig honan bort från hanen och
söker sig i allmänhet upp mot bergen för att i något större
stenrös reda sig ett bo och där i sinom tid framföda sina
ungar. Mindre sällan väljer den ett ihåligt träd eller dylikt.
Ett tillfälligt uppträdande av en människa eller annan fiende i
boets närhet är tillräcklig orsak för honan att flytta ungarna
till en säkrare plats, och inför en verklig eller inbillad fara
biter honan ögonblickligen själv ihjäl sina ungar.
Förutom människan äro sobelns farligaste fiender de stora
rovfåglarna, främst örnarna. Men även räven tager mången
sobel, som vågat sig för långt från något räddande träd, och
järven har säkerligen mången sobelkull på sitt samvete. När
djup snö täcker de stora al- och kedrovniksnåren, tvingas
sobeln av fruktan för de bägge förstnämnda fienderna att söka
sig ned från bergen, och detta förklarar säkerligen till en del
det för alla jägare kända uppträdandet av stryksoblar på efter-
1 På soblar i fångenskap har man gjort den iakttagelsen, att de para
sig i juli—augusti och ungar ha fötts på våren, ehuru hanar och honör varit
skilda från varandra efter den näranda parningstiden. Om parningstiden är
densamma i naturligt, fritt tillstånd, måste emellertid utvecklingen stå stilla
en längre tid under hösten och de första vintermånaderna. Detta är ju dock
en hos flera däggdjur känd sak och gäller t. ex. hos oss om rådjuret och
grävlingen samt sannolikt även om mården. Kandidat Malaise har under
sista vinterns lopp skurit upp ett 30-tal sobelhonor för att se, om de voro
dräktiga, men därvid ej kunnat finna varken ägg eller embryoner.
Fosterutvecklingen skulle sålunda stå alldeles stilla praktiskt taget till omkring 1 mars,
men sedan skulle den påskyndas desto mera, ty ungarna födas i slutet av
maj eller början av juni.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
