Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 p- °- SWANBERG
eller igelknopp (Sparganium ramosumj. Det kan också vila
på en kvist under en videbuske ute i vattnet eller vara gömt
i den tätaste säv eller fräken.
Det nybyggda boet brukar vara mycket lågt, men under
ruvningens gång blir det alltmer påbyggt. Vattenytan i mindre,
grunda sjöar och dammar, d. v. s. just de platser, som
gråhaken föredrager, brukar vid häckningstiden sjunka, och detta
är en medverkande orsak till, att bokanten så småningom
kommer att ligga högt över vattenytan — som synes av den
ena bilden. Ett talande exempel härpå utgöra de fyra
ovannämnda bon, som alla voro i samma damm. De lågo i
början i knädjupt vatten men kommo sedan, när vattnet sjunkit,
att ligga långt uppe på land.
Doppingarna äro ju bekanta för sin vana att täcka över
äggen med multnade vattenväxter från boet, när de lämna
detta. Så snart en ruvande dopping ser en människa nalkas
utifrån sjön eller genom vassen eller hör andra fåglars
varningsskrik i närheten, reser den sig upp i sin halvt upprätta
ställning och drar med näbben blad och vassbitar som ett täcke
över äggen. Sedan kastar den sig i vattnet, glider ljudlöst
bort mellan vasstråna och försvinner. Men innan ruvningen
har börjat, lämnas äggen ofta oövertäckta, och så var också
fallet med gråhakeboet i Tåkern. Denna ovana att ej täcka
de nylagda, glänsande vita äggen är mången gång ödesdiger,
ty äggen äro ju då synnerligen lätta för kråkorna att
upptäcka.
Genast efter ankomsten på våren, som i Skåne sker en
av de första dagarna i april, förråda sig gråhakedoppingarna
genom sina starka läten, som höras på långt håll. Under hela
våren hör man dem, särskilt på kvällen och morgonen. De
vanligaste och starkaste lätet är ett vrålande, hest kökököööö,
kökööö, kööö-ööö-öö–––––-. Det börjar stötvis, hackande, och
fortsätter, tonar av som ett grymtande. Man hör också ett läte,
som påminner om en andhonas snattrande och ibland ett
hastigt upprepat »tjeck», ej att förväxla med vattenrallens
skarpare och mer genomträngande keckkeck––––––. I Norrbotten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
