Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FISKARNES FÄRGER 253
tionen med antimontrichlorid av den ena fiskarten efter den
andra. Bäst gick det med sådana fiskar, som blott hade det
gula färgämnet och som ovan uppräknats. Ibland uppstod
visserligen fällning, när antimontrichoridlösningen tillsattes,
på grund därav att det kommit något vatten med i spelet,
och sålunda måste försöken ej så sällan göras om igen, men
förr eller senare gick det bra, och man hade en klar blå
vätska. Styrkan av den blå färgen var något olika, vilket
delvis berodde på, huru kraftig färglösningen var och huru
mycket material, som använts. Rygghuden av en enda
tobis-kung kunde t. ex. ej ge någon kraftig färglösning, men den
blåa reaktionen kom dock ganska väl till synes. Ett särskilt
nöje var det naturligtvis att först lösa ut det gula färgämnet
och sedan efter vederbörlig behandling få fram den blå
caro-tinreaktionen i sådana fall, då fiskens eget yttre utseende ej
tycktes lova något i den vägen, såsom hos den sammetssvarta
paddtorsken eller den mörkbruna skäggsimpan.
En del fiskar gåvo dock ej så goda resultat. Bland de
svåraste voro de båda undersökta simparterna och
bergskäddan. Upprepade gånger erhölls vid försöken med dem en
violettgrå fällning, när antimontrichloriden tillsattes.
Fällningen orsakades naturligtvis av någon smula fuktighet. När då
slutligen denna felkälla borteliminerats, var visserligen
lösningen klar efter tillsatsen av antimontrichloriden, men
färgreaktionen var likväl ej blå, som den skulle vara, utan violett.
Denna färg höll sig dock blott en stund och sedan kom den
blå carotinreaktionen fram. De fiskar, vilkas färgextrakt
reagerade på detta sätt, voro alla, såsom försöken med
kapillari-tetsprov på filtrerpapper ådagalagt, i besittning av två
färgämnen, ett gult och ett rött. Det gula var det naturligtvis,
som gav den blåa reaktionen i likhet med motsvarande hos
andra fiskar, som endast hade gult färgämne. Den violetta
reaktionen härledde sig väl alltså från det röda färgämnet,
men om så var fallet, så var detta röda i olikhet med det
gula ej ett typiskt carotinartat ämne. Genom behandling av
färglösningen, som innehöll både rött och gult, upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
