Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
EINAR LÖNNBERG
ligen vid Norges nordligaste kuster, som den träffats.
Sålunda komma 9 fynd på Finnmarken, 2 på Tromsökusten, 1
på Nordlandskusten, 1 erhölls utanför Bergen och det
sydligaste vid Egersund. De flesta av dessa exemplar ha enligt
Collett funnits drivande kring vid havsytan döda eller döende
eller rent av uppkastade på stranden. En lär dock ha fångats
på krok på ett par hundra famnars vatten i Varangerfjorden
i okt. 1866, och en annan fångades i laxgarn, som utsatts
på ganska grunt vatten, »kun nogle faa Fod under
Vandskorpen», så att Collett därav drager den slutsatsen, att även
den varit på väg att stranda. Vårt Lysekilsexemplar avviker
sålunda från de flesta andra ej blott genom den sydliga
fyndorten, utan även därigenom, att den vid fångsten var i full
livskraft. Detta exemplar hade en längd från nosspetsen till
spetsen av de mellersta stjärtfenstrålarne av 378 mm. och en
största höjd av 186 mm., om fjällskidorna, som senare skola
omtalas, medräknas och utan desamma 168 mm. Endast ett
av 9 exemplar, vilkas dimensioner anförts av Collett, har
varit högre. Längden är svårare att jämföra, emedan han
troligen mätt på annat sätt, i det att han medräknat
stjärtfen-flikarne i deras hela längd. Det största exemplar, han
omtalar, var på det sättet 465 och det minsta 370 mm.
Typexemplaret, som beskrevs av B. F. Fries, var till mellersta
stjärtfenstrålarnes spets 384 mm. Alla de vid Norges kust
tillvaratagna exemplaren ha sålunda varit ganska jämnstora
och i likhet med vårt sannolikt varit ungefär fullvuxna.
Fengömmaren hör till havsbraxnarnes familj, Bramidae,
vilka i regel utmärka sig genom en hög och hoptryckt
kroppsform och stora ögon, som tyda på att de leva på stort djup.
Från det typiska släktet Brama, av vilket två arter
tillfälligtvis träffats vid den Skandinaviska halvöns kuster, skiljer sig
Pterycombus på flera olika sätt. Mest i ögonen fallande är,
att den sistnämnda har längre rygg- och analfena, så att den
förra av dessa börjar framför en linje genom bröstfenornas
fäste och den senare i varje fall framför den bakre
kroppshalvan. Därtill kommer också en egendomlig utveckling av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
