Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Alb. Tullgren. Kulturväxterna och djurvärlden. Alb. Bonniers
förlag. Stockholm 1929. 388 sid., 812 fig.
Detta stora arbete, som ingår i serien »Svenska Jordbrukets
Bok», kan naturligt nog ej av utrymmesskäl här refereras på ett
sådant sätt, som det förtjänar, utan blott i korthet omnämnas.
Bokens allmänna syfte klarlägges genom en undertitel: »En handbok
om gagnväxternas fiender bland djuren och om människans
åtgärder för att bekämpa dem eller stävja deras härjningar på åkern, i
trädgården och i skogen». Efter en kort men intressant historik
redogör förf. för »djurhärjningarnes betingelser och uppkomst». I
detta kapitel lämnas en mängd viktiga redogörelser för insekters
levnadssätt, gallbildning, olika former av parastism o. s. v.
Därnäst avhandlar förf. »Kampen mot skadedjuren». En väsentlig
plats här upptages naturligtvis av besprutningsmedlen och deras
tekniska användning. När förf. söker lugna all farhåga för, att de
arsenikhaltiga besprutningsmedlen skulle vara farliga för
insektätande småfåglar och som bevis för deras oskadlighet omtalar, att
man utfodrat fjäderfä med på olika sätt förgiftade larver, tror jag
dock förvisso, att han går för långt. Det finns nämligen fullt
slående bevis för motsatsen, och skillnaden mellan fjäderfä och
små insektätande fåglar är stor. Den ojämförligt största delen av
boken upptages naturligt nog av redogörelsen för kulturväxternas
fiender och bland dem stå insekterna främst. Förf. giver också
en synnerligen utförlig och värdefull och genom de talrika
bilderna mycket instruktiv skildring av dessa, på samma gäng som
såväl deras skadegörelse omtalas som ock råd för deras
bekämpande lämnas. Övriga lägre djur, såsom spindeldjur
(huvudsak-sakligen kvalster), tusenfotingar, sniglar och maskar m. fi., spela en
jämförelsevis underordnad roll. Av maskarne äro dessutom
daggmaskarne övervägande nyttiga, under det att bland rundmaskarne
träffas en mängd skadedjur. Arbetets sista avdelning handlar om
»Kulturväxternas fiender och vänner bland de högre djuren». Bland
däggdjuren är det naturligtvis gnagarne och bland dem sorkarne,
som äro de mest utpräglade skadedjuren och vilkas efterhållande
därför särskilt betonas. Rörande fåglarne är förf. mera kortfattad
och, såsom det synes ref, ofta onödigt skeptisk med avseende på
deras nytta. Detta beror delvis därpå, att insektätande fåglar
naturligtvis förtära både nyttiga och skadliga insekter och i förra fallet
ev. kunna göra någon skada, om man räknar i detalj. Att ställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
