Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Bates, George Latimer, Handbook of the Birds of West Africa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
43
George Latimber Bates, Handbook of the Birds of West Africa. (John
Båle, Sons & Danielsson, Ltd, London 1930. 572 sidor, karta,
och talrika illustrationer av H. Grönvold). 30 sh.
Få personer torde vara så kompetenta att skriva om ett
landområdes fågelfauna som i föreliggande fall, ty förf. har vistats i
Västafrika, särskilt i Kamerun under mer än 30 år och där idkat
faunistiska studier samt insamlat ett rikligt material, varefter han
fullbordat sitt arbete i British Museum. Begreppet Västafrika,
såsom förf. här tager det, är egentligen ej hela det område, som vi
pläga kalla så. Sydgränsen är dragen vid 20 N. lat. och
nordgränsen vid 20° N. lat. Östra gränsen utgöres av meridianen
genom Tsadsjön, under det att naturligtvis havskusten bildar
väst-gränsen. Boken börjar med en mycket värdefull redogörelse för
klimatet och de därigenom betingade växtlighetsförhållandena i de
olika delarne av området, och dessa äro ytterst olika. I de södra
delarna närmast ekvatorn är det två rikliga regntider vår och
höst, under det att längst i norr det lilla regn, som kommer, faller
i aug. De vegetationstyper, som förf. urskiljer, äro: skog, gräsklädda
savanner, tornbuskområden, småningom övergående i öken. Skogen,
som kräver mest regn, träffas blott utefter Guineabuktens kust och
även där med en lucka från västra Nigeria t. o. m. Togo. Norr
om skogen kommer ett brett bälte, av savanner, som övergår i
tornbuskomradets ännu bredare bälte och detta blir slutligen allt
mera ökenartat. Bergen i Kamerun, som nå upp till
regnskogsbältet, bilda trots sin ringa utsträckning ett biologiskt område av
säregen typ, och där träffas fåglar, som ha sina närmaste släktingar
på Ruwenzori och på Ostafrikas berg. Kamerun är också det på
fågelformer rikaste området inom den del av Afrika, om vilken
detta arbete handlar. Efter den nämnda inledningen övergår förf.
till sitt huvudämne och genomgår fågelfaunan mycket grundligt.
Han lämnar bestämningstabeller både till släkten och arter och
dessutom diagnoser. Därefter följer en kort skildring av artens
uppträdande och levnadssätt. Här finner man ofta saker av så
stort intresse, att man kan läsa den delen av boken blott för sitt
nöje. Bland den stora mängden av afrikanska fåglar finna vi även
en hel del av våra egna arter omnämnda såsom vintergäster, och
det är troligare, att svenska fåglar övervintra här än i Ostafrika,
även om samma art också träffas där om vintern, men då
sannolikt från östligare hemvist. En del av våra arter gå ända ned till
Kamerun, såsom ju, vad bivråken beträffar, även en gång bevisats
genom fynd av en sådan med Riksmuseets ring. Andra arter taga
savannerna i besittning ända till skogsgränsen, men ej längre,
såsom t. ex. buskskvättan, som säges vara en av de vanligaste
europeiska fåglar där. Stenskvättan stannar ofta redan i kanten av
öknen, och ärtsångaren har blott träffats i de små träden vid
Tsadsjön. Det är måhända av intresse att helt hastigt uppräkna
ytterligare några svenska arter, som omtalas såsom mer eller mindre
vanliga vintergäster inom olika delar av det behandlade området:
tornfalk, brun kärrhök, ladusvala, gulärla (allm.), trädpiplärka (allm.),
grå samt svart och vit flugsnappare, trädgårds-, törn-, löv-, gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
