Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd av storlabb (Stercorarius skua Brünnich.) vid Skälderviken. Av Lloyd V. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYND AV STORLABB VID SKÄLDERVIKEN
83
Foula och Unsti). Den har dock senare på grund av
fredning ökats där och häckar även på Orkneyöarna 2). På
Färöarna fanns omkring år 1780 en kraftig stam, som emellertid
knappa hundra år senare ej räknade mer än 50 häckande par 1).
Numera anses det ej troligt att den häckar där 2).
Förutom på häckningsplatserna eller i dessas närhet träffas
storlabben även i angränsande delar av Atlanten och Norra
Ishavet. Sålunda anträffas den på nordamerikanska ostkusten
och har även påståtts häcka vid Hudson Strait. Grönland
passeras någon gång, varjämte några fynd äro kända från så
långt norr om det egentliga häckningsomradet belägna trakter
som Spetsbergen 3). Söderut har den träffats så långt ned
som exempelvis vid Gibraltar, Balearerna samt tillfälligtvis i
Italien och vid sjöarna i Schweiz 4).
Dessa senare fynd i Mellaneuropa, liksom de, som gjorts
i Skandinavien, torde i de flesta fall bero på att fåglarna
stormdrivits av mer eller mindre (nord)västliga stormar.
Sålunda heter det bl. a.: 5) i Nordens Fåglar (1926): »I Danmark
är storlabben i regel en sällsynt gäst, emellanåt skall han
dock visa sig efter stormarna på Jyllands västkust.»
Ävenledes håller Prof. Lönnberg för troligt, att de tre danska fynd,
som omnämnas av Hörring från Danmark i sept. 1922, drivits
av samma stormar som ett vid Brofjorden i Bohuslän vid
samma tid funnet exemplar 2). Den 27 sept. 1921 fångades
under en snöstorm i Västerbotten en ungfågel. Det sista här
ovan relaterade fyndet vid Skälderviken torde också ha berott
på stormdrivning. De närmaste dagarna före den 12 okt.
hade mycket hårda nordvästliga vindar varit rådande, som
den 11 kulminerade till en orkanartad nordvästlig storm med
en vindstyrka av (c:a) 26 sek.-m. Den 12 på f. m., då fågeln
ertappades, kunde vinden betecknas såsom hård NV kuling.
Stormen hade då drivit så mycket vatten in i Skälderviken,
att vattenståndet hade gått c:a 1 m. över det normala. Med
hänsyn till vindriktningen torde det väl kunna anses vara
troligt, att fågeln kommit från Shetlandsöaraa. Kjrkman säger
även beträffande de fåglar, som om vintern träffas vid Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
