Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några faunistiska anteckningar från Sjaunjaområdet. Av Ulf Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö
ULF BERGSTRÖM
men vid ett tillfälle visade sig en av fåglarna i denna flock
så rädd vid mitt annalkande, att jag kom den på 10-15
meters håll, innan den flög upp från tallen, där den satt. När
jag sedan fortsatte vägen fram, flög den före mig från tall till
tall eller kretsade runt omkring mig för att taga mig i
närmare ögonsikte. — I Harrå tycktes korpen vara rätt vanlig,
den iakttogs flerstädes, både enstaka och flera tillsammans.
Lappsparven (Calcarius lapponicas L.) var något mindre
talrik än sävsparven (Emberiza schoenidus L.). Utom bland
vide höll den förre även till på myrar av den typ, som
består av revlar, bevuxna med Sphagnum, hjortron, kråkris och
dvärgbjörk, samt mellanliggande fält av mycket lågvuxen starr;
på sina ställen övergår starren i ett Sphagnum-täcke,
omslutande små vattenhålor, där stundom den svarta dyn träder i
dagen. Under häckningstiden var lappsparven mycket
försiktig och förstod att på långt håll flyga undan tätt utmed
marken, plötsligt kasta sig över en revel och fortsätta i skydd
av denna.
Gulärlan (Motacilla flava thunbergi Billb.) var nere i
Sjaunja talrikare än ängspiplärkan {Anthus pratensis L.), ehuru
även den senare var mycket allmän. Vid Lappsjöarna, som
ligga c:a 100 m. högre, förekom däremot ängspiplärkan lika
talrikt, och ännu högre upp vid Korsajaure var denna art
talrikare än gulärlan.
Blåhaken {Cyanecula suecica L.) tycktes i de centrala
delarna av området vara synnerligen sporadisk till sin
förekomst. Vid en å mellan Allavare och Killamjaure fann jag
ett häckande par, möjligen fanns där ytterligare ett. Vid
Saarijärvi och vid Jeggejaure iakttog jag några fullvuxna
ungar. Vid Harrå sågos enstaka exemplar, likaså vid
Lappsjöarna. Så mycket talrikare var den i stället i videsnåren
kring Harreape och på Korsatjåkko. Här syntes överallt de
vackra fåglarna och deras spräckliga ungar. Att blåhaken är
så fåtalig nere i myrarna, står antagligen i samband med att
videt där sällan förekommer i mera betydande bestånd, utan
blott uppträder som rätt obetydliga, stundom nästan kry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
