Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några faunistiska anteckningar från Sjaunjaområdet. Av Ulf Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ULF BERGSTRÖM
gången, ryckte hon till och blev litet smalare i fjäderdräkten,
sedan generade inte heller detta henne. När jag reste mig
och gick tillbaka till ryggsäcken, låg hon fortfarande kvar.
Det är från detta tillfälle den här meddelade bilden härrör.
Det var egendomligt att iakttaga, hur sank mark
grönbenorna hade sina ungar på. I ovan omtalade fall t. ex., där
grönbenan flög direkt upp från ungarna, fann jag dessa
liggande på den våta dyn, där vattnet stod i jämnhöjd med
gyttjan mellan starrstråna. Samma iakttagelse gjorde jag vid
ett par andra tillfällen.
Simsnäppan (Lobipes lobatus L.) iakttog jag vid ett par
tillfällen i myrområdet, men ej under förhållanden som tydde
på häckning. Däremot fanns av denna art och av mosnäppan
(Tringa temmincki Leisler.) ett litet sällskap uppe vid
Kona-jäure. Där höllo de till på samma plats, en mycket sank,
starrbevuxen ängsmark med några förkrympta videbuskar.
Därigenom flöt ett slingrande bäckdrag, omgivet av gungfly.
Vid mitt besök där den 13 juli hade tydligen bägge arterna
kläckt, men något metodiskt sökande efter ungarna kunde jag
ej företaga, då gungflyn blott på sina ställen bar mig. En
nästan nykläckt unge av mosnäppa hittade jag dock. Det var
med knapp nöd jag kunde ta mig ut till det något fastare
parti, där den satt. — För mosnäppans vidkommande torde
väl denna häckningsterräng få betraktas som ovanligt »våt».
Halvenkla beckasiner (Limnocryptes minimus Brunn.)
hörde jag för första gången vid Lappsjöarna den 20 juni, då
i flera exemplar, samt sedermera vid flera olika myrar nere i
Sjaunja. Den var föga ihärdig med sin musik; det var blott
genom ett par takter i sänder som den röjde sin närvaro,
sedan kunde en god stund förflyta, innan den hördes igen,
om överhuvud taget ljudet upprepades. Själva fågeln såg jag
ej förrän den 13 juli, då jag fann dess bo med ägg vid
Korsa-jaure. Äggen voro då, som vattenprov utvisade, starkt
ruvade. Boet låg i en tuva, varur stucko upp några videkvistar,
i en sank myr med starr- och Sphagnum-vegetation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
