Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfunna ringmärkta fåglar. Av Einar Lönnberg. XXI. (Fringilla caelebs, Strix aluco, Buteo (Triorchis) lagopus, Falco peregrinus, Vanellus vanellus, Scolopax rusticola, Alca torda, Burhinus oedicnemus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 EINAR LÖNNBERG
Fjällvråk, Buteo (Triorchis) lagopus, återfunnen i arktiska
Ryssland.
I ett brev, mottaget i slutet av maj 1930 meddelas av herr
Sergej Semjenowitsch Folitarek, Moskva, att en rovfågel
med Riksmuseets ring B. 365 fångats vid byn Öma, 40
kilometer från floden Ömas mynning i södra delen av
Tschesch-skaja Guba. Sistnämnda namn hänför sig till den stora bukten
öster om Kanin-halvön i Norra Ishavet, och efter kartan att
döma ligger byn Öma strax söder om polcirkeln. Rovfågeln
ifråga är en fjällvråk, som ringmärkts av Ulf Bergström
vid Jorm i Jämtland som unge den 23 juli 1927. Den har
sålunda företagit tvenne flyttningar söderut och åter flugit norrut
efter den andra.
Detta fynd är av osedvanligt stort intresse, i det att det
i utomordentlig grad vidgar de jämtländska fjällvråkarnes
flyttningsområde. Enligt våra förut erhållna meddelanden
ha fjällvråkar, som ringmärkts i Jämtland påträffats i
Skottland, Danmark, Posen, Schlesien och Polen. Bortsett från
dess arktiska läge är det omkring 24 längdgrader ostligare än
något av våra andra fynd. Detta förhållande skulle kunna
förklaras på två olika sätt. Enligt det ena skulle man kunna
tänka sig, att denna fjällvråk under flyttningen medföljt en
annan fjällvråk av ostligare ursprung till hans hemvist.
Enligt den andra förklaringsmetoden skulle man ställa detta fynd
i förbindelse med det kända förhållandet, att fjällvråkar
liksom även flera andra lemmel- och sorkätande fåglar äro
ostadiga till sin förekomst, så att de ett eller flera år i sträck
kunna vara talrika i en trakt, där de ha god tillgång på sin
speciella föda, men däremot vara fåtaliga eller rent av
alldeles försvunna från samma trakter sådana år, då det är ont
om stnågnagare. Det synes mig vara mest sannolikt, att
uppträdandet av Jorm-vråken i det arktiska Ryssland är ett
fenomen av sistnämnda slag, d. v. s. ett exempel på den
förskjutning i utbredningen av dessa lemmelätande fåglar, som äger
rum i samband med växlingen i tillgång på föda. Ehuru denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
